Och så var det halsen

 

Alla dagar innehåller en hel del matnyttigt. Men idag? Efter en natt med mest hosta. Halsen måste vara hårt utsatt och märkligt att det inte handlar om öppna sår. Känn som det egentligen aldrig ger sig. Trött, lägger mig ned och tror det kommer någon form av vila. Men istället än mer hosta. Horisontellt är tydligen allt annat än läkande.

Sms kontakt med Peter och så följde jag med på morgonens Utvecklingsutskott per teams. Går ju det också – men långt ifrån optimalt. Så svårt få till något av det där som kan bedömas som vettigt.

P4 Gävleborgs långa sändning från Hudiksvall gick det ju följa. Blir säkert likartat upplägg i alla andra av länets kommuner. Endast ett parti saknades helt. Kanske de är (L)ediga? Får väl se om de kommer med under besöken hos de andra nio kommunerna. Med säkerhet är i alla fall så fallet när Sandviken gästas. Idag, vissa som gick på och verkade veta allt, andra som var mer ödmjuka – eller om det handlade mer om försiktighet, intet veta. Klart det går lägga fast sin egen strategi inför dylika arrangemang. Men sedan gäller det ju genomföra detsamma också. Kanske det allra viktigaste mötes forumet? P4 når ju in i så många hem.

TV:n tutade på med friidrotten och simningen. Inte alls illa. Men det här att vara rotad inomhus en hel lång dag. Inte det mest intressanta eller utmanande. Men också en del av det där med livets resa.

Korrespondens. Mest med Maria och Daniel. Hoppas – och tror – att frågetecknen jag matade in också blir utropstecken på kvällens kretsmöte. Tycker det är så självklara frågor som borde ha haft sin planering spikad senast i maj månad. Skjuta från höften är mer Clint Eastwoods modell.

Klart det sändes iväg tankar, funderingar. Vad som kommer hända efter den sista december. Men utifrån det tagna beslutet i våras så måste det finnas möjligheter ta beslut själv om vad följetongen inbegriper i den kommande resan. Och vägen är ju resan värd.

Sammanfattade tankarna från gårdagens besök i Stockholm. Klart jag drar mina egna slutsatser. Men ödmjukheten, den är ju värdefull ha med sig in i vidare samtal. Finns en enorm skuld där på botten och hav och sjöar att beta av. Men också inbringa det i ett verkligt kretsloppsarbete. Och vi har inte en enda minut, inte en enda sekund vänta på. Det är nu or never. Gäller bjuda upp till dans och se vilka det går att kroka arm med.

Att bygga, nog så viktigt. Att bygga samarbete, så viktigt. Samtidigt glädjande rapporter när ryssarna åker på förnedrande nederlag i sitt barbariska krig i Ukraina. Konsekvenserna och tankar runt detta blir så avlägsna. Det är nu det gäller. Totalirism eller demokrati.

Seger och framgång. Eller bittra kommentarer. I idrott blir det alltid en segrare, och sedan en spridning längre ned. Ishockeyn har utvecklar så starka känslor. Favoritlag och andra lag som bara skall ha stryk. Nu är vänskapsmatcherna igång. Ikväll matcharena Hudiksvall. Tidig vänskapsmatch Brynäs Hockey vs Timrå. Blir att följa så himla nära, från nu och säsongen igenom. Just nu går det mycket väl att låta drömmarna segla långt bort.

Lite frånvarande p g a halsen. Men två personer håller mig kontinuerligt uppdaterad. Maria och Veronica. För det är rimligtvis nu som spurten skulle ha satts in. Egentligen är det ju inget som är oförutsett. Mycket bara. Bara planera, kommunicera och genomföra.