Promenad med insikt

 

Skjuter fart igen. Från låg nivå måhända. Men nu ökat med 16 procent. Antal covidsmittade. Fast något oroande om en ny pandemivåg skulle visa sig skölja in. Samtidigt som ansiktsskydden nu ska bort från hälso- och sjukvårdspersonalen. Fortsättning följer – helst inte.

Helst inte. Idag tal från Kamrat Putin som åtminstone påstår sig fortsätta dödandet. Men kallar det något helt annat. Galningen har talat. Och artigt applåderar diktatorns väldresserade boskap Och kriget det fortskrider i grannlandet med ryska soldater från de allra fattigaste delarna av kommunistlandet. Inget som upphöljda etablissemanget från Moskva och S:t Petersburgh behöver bloda ned sig i. Märkligt land det där, extrema skillnader. Och ständigt med blod på händerna.

Ukraina går mentalt stärkta ur dårskapen. Accepteras direkt som sökande till EU. Fått så mångas sympatier. Med säkerhet också stora, mycket stora, uppbyggnadsresurser. Och matas nu med västerländska vapensystem som gör ryssarnas uppdrag än svårare. Samtidigt vill absolut ingen utsättas för vad ukrainska folket nu går igenom. Ond bråd död varje dag, varje tid på dygnet.

Egen tid, egen dag. Dags för en form av utvärdering, av uppföljning av mandatperioden på regionen. Sammanfattningsvis i stort sett enbart positiva återkopplingar som uttrycktes. Borde ha funnits knäckfrågor. Till och med meningsskiljaktigheter som inte kunnat lösas ut. Det är i skärningspunkten mellan åsikt som åsikt det föds, växer upp. Allt det där kreativa som varje organisation behöver.

Lite olika inspel ändå. Svårt acceptera synpunkter att nu gör vi enbart det som är regionalt bra. Har aldrig haft svårt avslöja var han eller hon kommer från. Det är alltid den lilla ortens speciella uppväxtort som driver den enskilde. Att påstå annat är mest som att sätta ned huvudet i sanden. Djupt ned.

Värmen tränger på. Men inte alls som i södra Europa. Extremhetta som drar med sig dödsfall. Även djurlivet som inte alls klarar sig. Men förståelsen att det är allvar nu – nyheter som inte når fram. Trots at saker och ting är så synliga, uppenbara. Skriker vissa med emfas; bort med vindkraft, bort med solceller. En dumhet som till och med hotar världens existens. Få ihop bitarna till ett helt pussel, så infamt svårt. Uppenbart.

Kvällspromenad längst ut på Åshuvudet. Så lugnt, så vackert. Det vackra som finns så nära. Tacksam över livet som också visar allt klarare vilka som bryr sig och vilka som spelar falskt. Fast falskhet drabbar mest falskspelare. Med den insikten är det mycket enklare acceptera svekhetens personer – de drabbas alltid mest själva. Så värdefullt kunna analysera.