Åka, åkte, åkare

 

Högintressant förmiddag. Uppkopplingen mot och till Sveriges Åkeriförening. Många delar som föredrogs och diskuterades under de här timmarna. Exemplen var många som; Växthusgasutsläppen, NoX partiklarna och deras dödande påverkan, utredning kring obligatoriska vinterdäck, långsiktigheten i beslutsfattandet, olika skattesatserna på drivmedel, BK4 önskemålet och vilka problem som rests, nationella transportplanens ensidighet med satsning på järnväg men oerhört stora nedrustningen av vägnätet, chaufförsbristen/rekryteringen, Carbotage situationen, förarlösa bilar, delade upphandlingar, vätgas-el-biogas-HVO-diesel. Bland mycket annat. Så nu får jag sätta upp en uppföljande träff själv till slutet av juni månad. Så mycket att verkligen gå igenom, analysera vidare.

Snabba ryck med Mats. Fanns redan där och väntade. Vi hade ju fått förtroendet. Och nu är det också verkställt. Uppröjt runt spötallen. Och bortkört, städat. Tallen med sin enorma historia att berätta. Inte tillstånd med den typen av straff i Sverige efter 1841. Fast man vet ju inte. Finns ju något extremt parti som kan tänka sig vad som helst. Men säkert inte riktat mot personer som fightas med järnrör och andra former av tillgängliga attiraljer. Allt inom ”vi-mot-dom-rörelsen”.

Inbjudan igen. Börjar komma in nu. Debatterna inför valet. De flesta verkligen trevliga tillställningar. Även de när tunnor skramla. Och det är inte så sällan.

Möjlighet igår. Var en fröjd få ha dem med. På lunch hos Shiyar på Strandbaden. Och de ville idag igen! Ilse & Lou verkar inte nödbedda. I morgon har de bestämt sig slå följe med Leonie i Furuvik. Så då blir det att istället ladda upp för dem lördagafton. Med viss förhoppning. Givetvis att de trivs men också att de snabbt vill komma hitåt. Så finns det i varje fall tid för en gemensam middag. Och kanske också en del lekande.

Utflykt Oppsjön. Men med vissa omvägar blev det en del nya leder. Kälkbostigen var ett speciellt avsnitt. Och när jag dessutom hade en del bråttom så kändes det knappast som en acceptabel väg. Men fram kom vi – på något sätt. Lugna, stilla, soligt. Var en form av oas där bredvid Oppsjön. Ämnet kretade givetvis om vindkraft. Ville få fram hela story telling avsnittet. Inte helt enkelt – men ambition är mer än att intet ha.

Försökte locka fram slutsatser. Som skulle mötas av jubel. Frågor ställdes som det inte seriöst går att svara på. Men det finns ju andra träffar, med andra partier. De som svarar utifrån vad man vill höra. Knappast ens orkar eller klarar av tänka själv. Kan svara exakt vad ett original kommer vräka ur sig. Skillnad med den äkta gröna färgen. Hade med mig Per-Ewert och Paulin så att vi gemensamt representerade det äkta.

Vräka ur sig – svordomar. Det skulle jag själv gjort om jag tillhört de som kom ut efter arbetat natt på Gävle sjukhus. Och fick se med egna ögon att ligister angripit deras bilar. Slagit sönder. Så oerhört dålig stil. Vad driver dårar. Hade ju själv en kvalificerad dåre på besök som slängde upp dörren på frysskåpet. Så att varornas framtida öde blev att bli bortkastade.