Att leva i traditioner

 

En varm dag, men speciell på många andra sätt. Också. Morgontur till Österfärnebo, kyrkogården. Idag skulle Ingrid fyllt sina 103 år. Blev en bukett sommarblommor och vattning. Kaffet serverades i Adolfsro. Kanske tidigt för värdparet. Men fixades till

Ingen folkdräkt för min del. Jagat men inte funnit. Den jag väl fann var Oves men på något sätt fixade inte knapparna i byxorna uppdraget. Var något som skulle kläs på som var allt för omfångsrikt. Grunnar på vad det handlade om – ännu. Och någon annan dräkt gick inte uppdana. Får söka mer intensivt och med betydligt större framförhållning. Den som väl känner till något – slå en pling.

Några timmar före evenemanget förstås. Plocka fram, sätta upp skyltar, förberedelsetid. Och kransarna uppsatta på den liggande midsommarstången. Tidigt började man strömma in. Gårdstunet som var välansat och med trådstaketet borttaget. Känns som vi tillsammans gjort hembygdsgården mer inbjudande än tidigare! Gott betyg.

Ljudet på plats. Sladdar att dra, koppla in. Tur att det finns tekniker i gruppen. Och att så många vill och kan bidraga. Givetvis faller mesta jobbet på några få. Men så är ju det vanliga.

Fick köket som min egen arena. Med avtagna fönster och försäljning ut i det fria. Min meny bestod av glassar. Isglass, pinnglass, strut. Och vilken åtgång! Började få panik då botten nåddes så väldigt fort. Ringde, ropade och försökte få kontakt med någon utförare. Utförare som kunde ka och handla in en ny försändelse. Ida – bannade unge. Och så kom hon. Tog min bilnyckel och drog iväg. Tur att det fanns laddning på vårt eget ICA. Så blev det fylla på – och ganska fort igen. Slut. Slut är slut. Men inga ledsna miner som jag tog del av utan det var en ytterst varm men het dag.

Några minuter fick jag dock med Ilse & Lou som kom in där i köket. Fixade till lite av varje. Hettan märktes i deras ansikten. Men en varsin liten glass tror jag var viktigt inmundiga. Så småningom orkade vare sig de eller de gäster de hade med mer festligheter utan gled ned från hembygdsgården och sedan vidare ned i Storsjön. Ytterst välbehövligt.

Nästa år måste de vara med på dansen. Den som var det närmaste uppskatta antal deltagare. Föregående rekord – två stora dansringar. Nu handlade det om fyra stycken! Dundersuccé. Utlovas nästa år – ännu bättre regisserat så då siktar vi på fem ringar! Och än mycket mer fika och glass.

Konstigheten. När Hemglass stannar nedanför hembygdsgården och säljer glass! Hade inte trott att något dylikt ens var möjligt göra. Fräckheten fick ytterligare ett ansikte.

Tidigt på plats betyder också sent därifrån. Avdelning städning. Men med många händer i gång så fixades det också galant. Inte hemma onsdag. Betyder att jag inte kan bidra med att köra soporna till Återvinningen. Enda dagen det är öppet.       

Blev en kort vandring och besök till Ilse & Lou. Med så många gäster kände de sig verkligen hemma. Fattas bara. Full fart på alla barnen. Hoppa, springa, vattenkrig, bus. Precis som det ska vara. Fantastiskt ha dem nära, friska och fyllda med förväntningar.

Blev mycket med jordgubbar idag! Matjesill och potatis, givetvis. Men det där framdukade midsommarbordet – gärna i morgon om det kommer något besök. Möjligen gästgårds. Och tänker för egen del vänta på bada till dess.

Många hälsningar på facebook. Många och känslosamma. Mary från gästspel i Borensberg. Vackra bilder. Klart jag kan hoppas at de vandrar över till Svedala och lämnar uppdraget på University of Wisconsin. Från Joanne som nu landat i Geneve efter långresan från hemmet i Melbourne. Inte alls så många dagar tills hon landar på Arlanda. Blir att fylla de dagarna med värdefulla upplevelser. Klart att hon också måste matas med både Hälsingland som Dalarna. Och så det där efterlängtade sms:et från Västra Höle. Tänk vad kontakter kan betyda!

Blir inte för egen del plocks flera blommor. Även om det i traditionen handlar om att plocka sju olika sorters blommor med vänster hand.  Hoppa baklänges över sju olika stengårdsgårdar. Lägga mg naken och rulla runt i morgondaggen. Och givetvis ligga och drömma i sömnen om den tillkommande. Fast berättelser är ju till för att hålla levande.

Visst är det gott att leva.