Sammanhållning som räknas

 

Några dagar sedan. Den där högsommarvärmen som skapade en del rädsla för solsting! Men ändå så himla skönt. Svensk midsommar så tidigt. Känslosamt och engagerande. Underbart är ett alltför svagt ord.

Och så bakslaget. Även idag. Under förmiddagen kom en timmes regn. I övrigt draperades dagen i färgsättningen grått. Fast det kanske är de starka omsvängningarna som skapar de starka känslorna.  Omkastningarna, mångfalden. Det som berikar.

Tidig morgon. Betydligt bättre än sovmorgon. Finns ju så mycket hantera och låta tiden få sitt. Ingen hets utan istället bara njuta av den goda tiden, ingen press. En lördagsmorgon kan var fantastisk om man bara låter den glida in och omfamna hela universum.

Och därmed. Gott om tid till lördagens tabata träning. Enda – och stora – problemet. Inte alls trycket i steget, inte spänsten. Kanske heller inte inställningen. Men ändå, naturligtvis ville jag så gärna vara med. Timmen ut. Skulle ju kolla in kyrktornet. Fick rådet av Ulrika – och hon är ju klokheten själv. Såg inte alls förändringen när vi väl var klara. För så där lär det ju ha sett ut ända sedan medeltiden.

Lite kontakt idag också. Med flickornas innertrio. Ilse, Leonie & Lou. Och det bästa av allt, de verkar verkligen ha utbyte av varandra. Klart jag njuter av just det intrycket. Betyder ju så mycket. Idag hela gänget över till Per-Ewert & Lina. Och återkopplingen att de alla trivdes så bra ihop där också. Det som oftast är helt avgörande stavas sammanhållningen. Att göra varandra bättre. Om jag själv på något sätt kan bidra i detta – gör det väldigt gärna.

Samtidigt. Rapporter från helt annat håll. Där det som varit harmoni förbytts till något annat. Även om det är avstånd så påverkas givetvis jag av denna berättelse också. Tänkt sedan dess hur jag på något sätt själv kan bidra. Letar efter någon enda tråd dra i. Om jag hittar densamma så tvekar jag absolut inte.

Tårta en lördag. Inte illa. Och tillsammans med stort blomster var det trevligt få vara med och gratulera en helt speciell person. Alltid engagerad och väldigt trevlig i alla sina gener.

Utflykt till Bo Göran och Eva. Det de startade för så många år sedan har blivit lite av en tradition för så många. Åtminstone i vårt landskap. Vårutflykt till Vinnersjö för att handla plantor, växter. Inte alls min starka sida – det heller. Men idag följde jag med. Planerade in ett Österbor besök. För att titta hur långt de kommit. Och samtidigt försöka fundera ut hur bästa assistansen för den krånglande luft-vatten pumpen ter sig. Ställer hoppet närmast till Mikael. Brukar aldrig vara svårflirtad, vardag eller helgdag.

Men klart det ska följas upp vad som sker lite längre bort, längre ut. Det där som redovisas som det normala. Berättelserna om eländigheter. Allt det där som fyller på med osäkerhet och rädsla för framtiden. Israel – Gazaremsan. Elände. Oroligheterna efter Ukrainas gräns för nyckfulla ryska insatser, ligger inte högst i nyhetsflödet idag. Jordens värmepåspädning fortsätter och ger vid handen att åtminstone en tredjedel av världens livsmedelsförsörjning inte kommer kunna ske så många år framledes. Allt det här som också kommer driva på betydligt större flyktingströmmar. Ingenting är längre som förut.

Rundade av med Let´s Dance. Aldrig varit med. Aldrig kommer vara med – heller. Närmast var ju löftet att få vara med i Hälsingehambon. Men blev aldrig upp till bevis – det heller. Blott en ny serverad hägring, utan innehåll. Dessutom kanske alldeles för långt. För där är det ju spel på många planhalvor. Eller på många olika geografiskt utplacerade områden.