Undrar stundom. Till och med ofta. Hur vi själva agerar –
är det på samma sätt som vi kräver att andra hanterar oss själva? Förstår
ibland utifrån bakgrund. Den som inte tagit en roll i en lagidrott måste ha
svårt förstå, inse, vad som är beståndsdelarna i ett framgångsrikt lagbygge. Kanske
det är annat i andra idrotter. Som i snedsegling.
Samtidigt som jag blir hiskeligt upprörd så uppskattar jag
mig själv. Som inte finns i falskspelets gängbildning. De rollerna får faktiskt
tas av de som är så otrygga att de ser spöken på öppen dager. Där hoppas jag
aldrig hamna. Hedern är inte värd kasta bort för att istället ansluta sig till missnöjesgruppering.
Får nog andas djupt – många gånger – om så lugnet ska
infinna sig tillräckligt för en lugn natts sömn. Och att just erfarenheter
också berikar.
Tidigt igen. Ekonomisk redovisning – igen. Tryggt tillhöra
gruppering som förstår att det inte går simma iväg hur som helst. Det gäller
hantera varje krona med försiktighet. Dra i handbromsen och tvingas backa är
alltid kännbart. Istället satsa, men också göra det med förstånd. Den vägen är
så viktig vandra vidare på.
Ingen budget just nu. Var sak har sin tid. Men
tillräckligt kvalificerat i alla fall. Lägga ut de där ramarna som är så
viktigt bygga verksamheten kring. Pengar har alltid betydelse. Men än viktigare
vad vi gör med de resurser som finns. Tron är viktig men också tron att vi
alltid kan hitta än mer framgångsrika vägar. Tron som kan spränga berg.
Hålla i det viktigaste av papper. Gammelmodigt visst. Men
nu var det vissa handlingar jag tyckte mig verkligen behöva i pappersform. Och
givetvis – då fungerade inte kopiatorn. Lite bortskämd, men de närmaste dagarna
får väl fungera i alla fall.
Måndag med så många, många uppkopplingar. Klart det
fungerar med teams. Men kommer ju aldrig kunna ersätta de där fysiska mötena.
Förstår ändå at när pandemi tiden är över kommer i alla fall digitala möten
även fortsättningsvis bli en vardaglig möjlighet. Arbetsliv, skola, har kommit
in i en brytningstid. Naturligtvis på såväl gott som ont altaret.
Även idag. Listan väldigt lång vad jag skulle ha gjort.
Men nästan lika lång – det som inte hanns med. Också det vardagligt och alltid
samma sak.
Fick i alla fall till det där mötet med Ilse. Det som
verkligen räknas. Och kort möte med Lou medan Leonie kontakten fick begränsas till ett mer
digitalt möte. Fast även det verkligen uppskattat från min sida.
Svenska mästare i hockey. Växjö Lakers. Gratulera fast det
finns någonstans inombords en verklig känsla av att det också går bygga något
minst lika stort i de klassiska Brynäs dräkterna. Kan smålänningar så måste vi
själva ha en än bättre möjlighet. Så vänta bara……
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar