Det som gör skillnad

 

Ett veckoslut tar också slut. Även det här helt speciella. Som handlade om tre unga tjejer tillsammans. Klart jag skulle kunna hoppas på dagliga möten mellan de unga som verkar ha så mycket gemensamt. Men det är ju inte så väldigt långt till Åkersberga. Så gäller acceptera och glädjas att det är hemmaorten för Leonie. Medan världens centrum för såväl Ilse som Lou är Årsunda. Och möjligen än mer tacksam för detta.

Det så speciella idag igen – välbehaget att se hur väl de fungerar tillsammans. Obeskrivlig känsla som också sprider sig med stormstyrka rakt in i mig själv. Ny generation med de bästa förutsättningarna. Har väl valt rätt föräldrar. Det som ger så mycket bättre förutsättningar än de som har det motsatta!

Men så finns det där annorlunda också. Bara erkänna. Känslan av en form av ledsamhet. Räknar årsringarna och inser att någon gång tar de också slut. Men så är väl tingens gång. Att leva och låta dö. Eller att vara en pusselbit i livets stafettresa. En pusselbit som behövs, men som också glöms bort så fort.

Att nu sitta ned och göra en sammanfattning, testamente av livet. Det är inte görligt. Och heller inte hälsosamt. Men fullt klart trygg i det egna ursprunget. Och väldigt nöjd kring de tre sönerna och att de fixar livet på ett positivt sätt. Närmast en form av stolthet. Som jag också hoppas att alla andra föräldrar har till sina söner och döttrar.

Att bygga en god plattform för morgondagen. Det man själv till stora delar kan fixa själv. Och då inbegriper det inte en lång lördagsnatts tittande på en film. En film som heller inte skänkte så stort engagemang. Ibland borde det vara lätt ta ett mer konstruktivt beslut – som att gå och lägga sig.

Grå morgon. Men tillfredsställande att tänka bakåt och glädja sig åt att Sixten faktiskt varit inne i natt. Underbar katt som tillbringat så många dygn utomhus nu. I natt kramsjuk och längtansfull efter beröring. Bjuder jag så gärna på. Vilken fantastisk kompis.

Grått eller inte. Idag skulle de med – gummibanden. Order från Helena, bara verkställa. Och inte det tuffaste träningspasset. Men tillräckligt för mig. Tacksam att gruppen drar så att jag nästan byggt upp ett tvång. Fast vet redan att tisdag – nästa gång – kommer jag tyvärr att missa. Går ju inte att få allt!

Hann med att vinka av familjen Nils-Olov direkt efter lunchen. Och sedan få till det där långa samtalet med Kerstin. Normalt mycket begåvad – likaväl idag. Sådana personer som behövs för att få kvalitet på beslut.

Eftermiddagen i Österfärnebo. Olles födelsedagsfest. En hel del pratande. Men inte med födelsedagsbarnet som drog iväg på annat. För egen del – rätt avsatta timmar. Och fick även ta del av början till gjutningen i Österbor. Murare också – brett yrkeskunnande.

Möte hit, möte dit. Söndagskväll. Ändå tid för att peta in ett teamsmöte. Grundlig genomgång. Så nu närmast klart vem som ska justera kommande protokoll också. Så politik kan uppenbarligen vara vad som helst. Lärdomar!