Leonie

 

Drar ihop sig mot avslut. Avslut på ett år som innehållit så mycket. Precis som alla andra år också gjort. Men nu med en del annat innehåll. Den långa perioden med en pandomi som stundom diskuterats på kanske felaktiga grunder. Den har följt med under längre tid och kommer följa med även in i nya året. Konungens jultal kommer späda på ytterligare och tolkas som ett politiskt inlägg av en monark som har fråntagits alla möjligheter uttala sig inom dylika områden. Frågan består – vem har skrivit raderna till honom att stava sig igenom? Han har definitivt inte gjort det själv!

Distansarbete och fjärrundervisning har blivit välkända begrepp. Som går utveckla ytterligare. Och som kommer bli en del av framtidens vardag. Även efter det här! Ändå verkar vi inte tagit riktig höjd för det. Inte insett också fördelarna med den möjligheten. Handlar uppenbarligen om konservatism.

Mammas sista dagar har följt med under lång tid. Och kommer följa med än längre. Inte negativt. Utan mer en bekräftelse att det är som person hon gjort stora avtryck. Och ska givetvis hedras i minnet för detta. För egen del r det bara acceptera att uppväxten hela tiden fick gå i trygghetens tecken. Och det var flera än hon runt detta. Samtidigt ser jag dagligen kontrastera när barn far illa, när hemmen inte är trygghetens oas. Utan våldets boning.

Vänskap måste alltid odlas. Hanteras med känsla och där mötena måste prioriteras. Är inte alltid så. Ibland också personer som lever av att äta misstro. Gäller att inte låta dem få in den typen av vätska i kroppen. Skulle kunna förgifta den egna möjligheten att leva och tro på människors godhet.

Också ett år med någon form av PRM. Ingen aning om vad det egentligen handlar om. Någon form av reumatisk muskelvärk. Litar fullt ut på min egen doktor. Så namnet Börje har i sig blivit en trygghet.   

Stundom något annat – också. Falla ut, falla bort. Har fått indikationer från visst håll om sinus caroticus syndrom. Men fortfarande inte alls klarlagt om det är problemet. Känns inte alls roligt när stunderna  kommer. Alltid sent. Fortsättning kommer säkert. Med stor förhoppning at det på något sätt kan åtgärdas. Innan det är för sent.

Ett år är aldrig avslutat innan det är det i verkligheten. Och ett år avslutas inte 1 april, som enbart ett skämt. Känns något konstigt om det finns person som skulle vilja driva fram villabebyggelse på Kungsträdgården. Vilket väl är en likartad liknelse. Fast i Årsunda heter det något annat. Men är minst lika viktigt. Lek med kommunala pengar för att få fram en misslyckad detaljplan. Ger enbart krackelerat förtroende. Och tsunamivågen har inte nått ända fram ännu.

Verkligheten är hård. I eftermiddag hårdare restriktioner. Från regeringens sida. Nu handlar det om verkliga åtgärder som också känns. Med andra ord – nu är det på riktigt. De munskydd som avskrevs till att göra intet nytta. Nu med i racet igen. Håll i – håll ut. Går vi fram gemensamt så kan intet troll besegra oss.

Fylld dag förändrad till vardaglig flygning. Inflygning till något varuhus i grannområdet. Gäller ju hålla i. Nu tillsammans med den mörka väntande fågeln . Eller åtminstone gäller det för Shane att komma ”a laget” till del. Då avses Brynäs Hockey som landat in en ny transatlant. Klart begränsad med sina icke tänder i överkäken men ska ha skarpt bett i alla fall. Upp till bevis – det behövs. Minus 29 miljoner får inte bli än mer minustecken. Vilket utträde onekligen skulle medföra.

Utträde med stora minustecken. Ännu ett stort steg för ett s k hårt utträde. England med all sin konservatism. Nu har de dragit nitlotten igen.

Besök med mening däremot. Klart det är naturligt skina upp. Besök av Nils-Olov & Simone OCH Leonie. Känslorna är starkare än starkast. Möter för sällan - ändå gigantiskt starka känslor med lilla tjejen. Några spännande dagar. Liksom hennes möten med de två andra små underverken.

Sällskap upp till gravarna. Enkel ceremoni. Men betyder mycket – i alla fall för mig själv. Stämningsfullt trots bristen på snötäcke.  .