I Juletid. När det tränger på än starkare. En förhoppning
som är större än annars om fred på jorden och att de varma känslorna
övertrumfar de kalla och egoistiska. Egentligen innehållet i det som gör en
människa – från något helt annat.
Fortfarande tränger historien fram under tidigare delen av
1900 talet. Så nära när det bara hände, det som inte kunde få hända. Sverige
lämnade ut personer till ett hemskt öde. Under det som fick namnet
baltutlämningen. Till helt förskräckliga öden.
Det som hänt av ondska kan aldrig mer få hända. Inte i ett
demokratiskt och humanistiskt land. Inte av ungdomar, inte av svensktalande
ungdomar, inte av ungdomar som skött sig exemplariskt. Inte.
Ordning och reda, tydlighet vad som gäller. Absolut i
grunden det som måste finnas på plats. Men som inte präglat oss och vårt
samhälle. Stolt att det egna partiet driver på för att få detta på plats. Och
förundrad att en regering så brutalt brustit i sitt ansvar och enbart möter de
här utmaningarna med ständiga lapptäcken. Men just det kom ju inte alls med.
Ändå kan jag inte ifrågasätta vad som är skrivit i artikeln. Trots att helheten
inte finns med. Delarna är ju faktiskt de rätta.
Om det skulle bemötas – av någon – så är det väl troligt att
det bemötandet kommer från de mörka krafternas häxmästare. Den som profilerar
sig själv med ständiga uppstötningar. Allt för att slå vakt om sitt eget namn;
Mission Impossible – eller mer rätt Mr Impossible.
Idag var jag faktiskt med. Tabata träningen med gummiband.
Blir alltid en något annorlunda träning. Men nu frekvent utomhus, december
månad till trots. Och något annorlunda underlag, hockeyrinken. Om det nu är
annorlunda att det saknas is. Har ju allt mer frekvent blivit vinterns signum –
brist på is.
Helena slutar inte att överraska. Avslutade träningen med
att bjuda på glögg och pepparkakor. Pepparkakor med choklad. Och clementiner
till de som behövde ytterligare vitaminer. Har blivit ett vinnande team. Kanske
ett stundande Luciatåg den 13:e december.
Svårt hålla sig. Så en tur till Per-Ewert & Lina. Där
Emil grävt upp en stor del av husets grund. Nu återstår isolering innan det
hela kan börja återställas. Trodde aldrig de skulle ha kommit igång. När
planerna är så gamla. Men nu; fullt ös.
Upp och kollade till i Hyttmarken. Arbetet fortsätter
definitivt. Den trio som lade hela lördagen verkade också lägga hela söndagen.
Plus att där var en hel del intresserade som ville ta del av arbetet. Men
kanske inte själva deltog i själva – arbetet.
Kändes. Besök av Ilse, 2,5 år. Blev kommentar om den blå
lilla bilen. ”Den har gammo kört men nu bor hon däruppe”. Pekade upp mot
kyrkogården. En kommentar, uttalande som kändes verkligt djupt. Berörde mig så
mycket. Ilse – en fantastisk liten person. Med värme! Och som också aktivt
deltog i eftermiddagens bakuppdrag.
En eftermiddag med mycket idrott. När den är som bäst.
Vilket onekligen gäller skidskytte numera. En fantastisk TV idrott. Och med
svenska framgångar blir den ju än bättre. Klart också att sista omgången i
allsvenskan fanns där. Främst gällde det ju Kalmar eller Falkenberg. Och till
slut; Kalmar får ny chans till veckan. Till Falkenberg; bye, bye.
Och i morgon – måndag – en ny möjlighetens veckodag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar