Kristi Himmelsfärd

Den mest somriga dagen vällde in över oss. Lite svårt ta in facebook inlägg att det varit minus tre i Österfärnebo under natten. Trots tidig morgon som väl 0600 är när det är röd dag. För då var det inget som indikerade minusgraderna. Därefter ständigt varmare tills dagen passerade.

Upp och hoppade. Nils-Olov kom med Leonie. Och med utsträckta armar fick jag ta emot henne. Har knappast varit så nära tidigare. Men hon var ofantligt trygg och gav mig så mycket av sin närhet. Och blev även starkt intresserad av frukosten. Så hungrig och nyfiken på vad som finns där. Härligt också at hon och Ilse funnit varandra, vad månde bliva i sommar om de får möjlighet gå och bada i Storsjön tillsammans.

Kaffe, rullmackor, skål för kollekten – och så styrdes bilen mot Hyttmarken och vidare efter den sydgående skogsvägen. Ända till återvändsplanen och sedan handlade det om fotgång. Välbekant. På väg till Hornsberget. Tradition med gudstjänst denna helg. Kristi Himmelfärdshelgen må ske på olika datum. Men traditionell är den onekligen.

23 personer är inte så där illa. Betydligt flera än när vi håller till i kyrkan. Dagens uppdrag för mig; kyrkvärd. Ta in kollekt, hälsa välkommen samt läsa evangelietexten. Trivsam och närvarande stund med Inti och Liisa. Visst tidigt, men ändå viktigt att dylika traditioner får leva vidare. Fast ingenting går ju av sig själv. Gäller hänga i ordentligt.

Snabba ryck hemöver. Hade ju fått Helena och Mari lägga tabata träningen till 10.00. Och precis in time. Rakt ut på gräsmattan och in i övningarna. Stel, öm – kändes mörbultat innan vi började. Den där ljumsken gör sig ständigt påmind. Men nöjd. I alla fall direkt efteråt.

Och direkt efter det. Till Ilse med språng. Och hemma var hon. Fördjupad i en tallrik med glass. Öppen, glad och meddelsam. Solstråle som finns där varje enskild dag.

Givetvis hann jag med lunchen innan slipsen åkte på. Och med den också en kostym. Respekt och något skapligt klädd måste man vara när man får förtroendet föreviga en vigsel. Tidigt till Sandviken för att ha gott om tid för de avlarmningar som tillhör dagar som denna. Ett härligt par som själva bidrog till att händelsen blev mycket lyckad.

Hem och lånade Ilse igen. Tillsammans gick vi två och besökte mamma. Inte in på Vallgården- förbjudet. Men det går prata över ett öppet fönster också. Kort besök men så viktigt för henne – och mig – att hon fick fortsätta sitt möte med Ilse. Viktigt visa upp sig så gott det går i tider av Covid -19. Samtidigt som mamma alltid varit intresserad av barn. Hoppas så klart att de två kan komma varandra än närmare.

Specificerat uppdrag till Nils-Olov. Fixa de där knyterna för fisken jag handlat in från Dennis. Upp på grillen. Blev en upplevelse för finsmakande gommen. Och utomhus i eftermiddagens solsken stärktes alla intryck betydligt. Fastnade på bilderna men också i minnets arkiv.

Klart det kändes när kvällen blev utan killarna och deras barn. Per-Ewert hade jag missat helt och hållet. Men morgondagen kan ju ha mer att bjuda på. Hoppets låga brinner även för detta. Tillsammans med annan livsdröm som tronar fram så tydligt.

Kristi Himmelfärd över för i år. 40 dagar efter påsk. Påsken som hålls första söndagen efter första helmånen efter vårdagjämningen.