Alvedon för också gräsmattan

Alvedon till morgonen. Ovanligt för mig. Men i morse gick det liksom inte undgå – smärtan i ljumsken hade suttit i så pass många dagar att det inte bara innebär konstant smärta utan också lite grand påverkat det egna psyket. Men den konstanta ömheten följde ändå med mig dagen lång. Trippande gång och inga möjligheter sträcka ut vänster ben särskilt långt.

Det här veckoslutet skulle ju innebära väldigt dålig väderlek. Och grått var det ju rakt igenom igår. Men idag – härlig sol och som gjort för kortbyxor. Blev ändå en lång förmiddagsväntan innan familj Nils-Olov väl tagit sig över från Boön.

Leonie inte sovit, så det var en snabb promenad till Vallgården. Idag fick vi inte tillgång till mamma genom öppet fönster. Men kunde kommunicera genom fönsterglaset i varje fall. Och helt säker på att hon kände igen, genom det vinkande som hon sysselsatte sig med. Blev inte särskilt länge men hoppas/tror det var en värdefull stund för både mamma som för Nils-Olov. Liksom det givetvis var för mig också.   

Fick i varje fall behålla Nils-Olov, Simone och Leonie över lunchen. Så vi hann med en del pratande, kaffe med rabarberpaj och givetvis lunchen. Och för mig så viktigt – få hålla i tjejen. Gå omkring och bli än mer bekanta med varandra. Trygg, stabil och redo möta hela världen! Nu blir det en kraftfull önskan att få träffa henne igen.

Fick vinka iväg henne när hon följde med sina föräldrar mot Åkersberga. Och med Nils-Olovs löfte klingande i huvudet – skulle ringa när de närmade sig sitt hem. Och få veta att bilresan avlöpt väl.

Fortsatte mitt projekt med att få upp solblommorna. Det vill säga maskrosorna ur gräsmattan. Blir ordentliga hål när de släpper taget. Samtidigt som jag med säkerhet vet att de kommer flera! Men just för stunden så saknas de i varje fall här.

Annat projekt – få till en rabarberpaj på mammas recept. Värdefullt jag har en person så nära som har koll på recepten. Och som så säkert biträder när behovet så påkallar. Nu vete tusan om jag inte själv ska prova det här till kommande veckoslut. Skulle överraska stort! Precis som det skulle vara att vinna Elitloppet från ytterspår.

Lämnade ifrån mig några skrivna inlägg. Med gemensam nämnare Covid -19. Direkt till journalist på Din lokala tidning. Kanske inte det bäst skrivna, kanske inte ens litterära huvudnummer. Men definitivt skrivna från hjärtat. Och redan börjat klottra på en femte handling. Givetvis om framtid, ekonomi, energi.

Innan sängdags. Teckna ned till egna gruppen med kommentarer vad som är värt berätta om inför kommunstyrelsen. Stavas respekt, delaktighet. Förstår inte om det finns personer som har politiska uppdrag mer för sig själv och saknar intresse för just andras åsikter/delaktighet. Sedan är det en annan sak att alla måste kunna få komma in tidigt i processerna. Gäller nämnd, utskott, styrelse, fullmäktige. Vi har ett starkt varumärke att vårda. Då fungerar det inte att sitta och gläfsa och låta som ett kennel parti.