Gorgeous

Gorgeous. Fantastisk video över Leonie i sin säng. När hon gungade loss. Klart jag blev jätteglad och sände givetvis vidare. Glädje och denna varma barnhälsning måste jag givetvis dela med mig utav. Tänk vad saker och ting kan påverka sinnet och inställningen till livet.

Annars. I allra högsta grad osäker väderlek som var påannonserad. Idag som de följande dagarna. Och sommarvärmen – den där riktiga – inte infunnit sig ännu. Inte så långt till och efter den tidpunkten ska det ju bli mörkare, kallare!

Frukost och morgontidning. Lördagsmorgonen påkallade ingen annan rutin. Provade kortbyxorna. Klart det skulle fungera med dem. Men frukosten inne. Och sedan göra sig klar till det där tabata passet klockan 09.00 som blivit nya avsparkstiden. Och idag var det verkligen avsparkar och lite av varje. Gummiband var attiraljen som skulle brukas. Mellan händerna och även mellan benen. Något ovan med gummi. Men var säkert nyttja. Viktig timme när jag har möjlighet närvara. Och skulle ju onekligen bli väl mycket kvinnligt om jag inte skulle bege mig.

Lite nedvarvning före uppvarvning. För sedan begav det sig. Den där soffan jag målat på ska givetvis inte parkera i Carl-Henriks garage innan den kan brukas här. Så det blev en soff färd till Hyttmarken. Och där antal skott tag. Vet ju inte om det blev acceptabelt. Hade ingen arbetsledare. Så fick vara både och. Någon nytta hoppas jag ju att jag gjorde. Blev antal skottkärror till skogs. Fast inser ju att jag skulle kunna gräva och rensa varje gång jag är upp dit. Givetvis speciell plats där jag vuxit upp och haft så många år i. Med alla dessa minnen. Påminner också om alla år som vandrat iväg. Och personer som också passerat – och som betytt så oerhört mycket. En del funderingar vad som kommer hända med allt däruppe. Jag borde också lägga tid och skrapa, och måla. Där också.

Bara hem och gräva vidare. Den döda syrenen blev äntligen uppgrävd. Har ju tjänat så väl under alla dessa år. Men nu helt död. Och istället sätta en ny växt som ska få omsorg och vårdas på bästa sätt. En liten vit syrén ska få möjlighet utvecklas och bli kraftig.

På med gräsklipparen på vagnen. Upp till Hyttmarken. Blev verkligen slitsamma timmar. Egentligen ska det ju vara drivning på klipparen. Men icke. Och långt gräs, mycket mossa, ojämnt. Trycka på ordentligt, köra fast. Saker och ting att köra fast i. Men aldrig, aldrig att jag ville ge mig. Den långa brottningskampen med klipparen gick jag så småningom i mål med. Kändes tillfredsställande. Men ärligt; rent slut. Nästan vinglande färd hemåt igen. Nästan så jag fick tänka till flera gånger i ICA affären på hemvägen. Vad jag gjorde där, vad jag skulle ha etcetera.

Och så kom det. Ett livstecken från Ingrid i Spanien. Utanför Ronda. Varit tyst i år. Nästan så jag trott att hon hade kilat vidare. En situation som det inte går önska sin värsta fiende. Men i den situation hon befinner sig finns uppenbart ingen som vill biträda! Utrikesdepartementet – nej. Svenska konsulatet – nej. Svenska kyrkan i Spanien – ”vi är inte till för att hjälpa svenska som befinner sig i svårigheter”! Ändå sitter öronen kvar – de har inte ramlat.

Kanske unikt. Unikt i sitt slag. Centralt och avverkning av alla de mäktiga lindarna. Ersatts av 250 stubbar. Och det beställt i Gävle av kyrkan. Retat upp många. En av dem uppenbart stadsarkitekten.

Avverkningen runt om hemmavid är enorm. Fast då ute i skogen. Avstår från att lyfta fram namnet på den organisation som är mest brutal

.

Inför i morgon upplystes jag om att det ska bli söndag. Också en dag att mata med innehåll och ”dona” i. Men absolut inte lika intensivt som idag!