Samtal

Mycket av värde. Mest varje dag. Men idag mitt i prick. Scott. Greg Scott. Kommer åter in och tjänstgör i den reklamfria Brynäs tröjan. På hemmaplan. Men i vilken arena – oklart. För Gävle kommun har ju egentligen dragit bort namnet Gavlerinken som arena namn. Spelar tydligen ingen som helst roll vad den heter. Kanske inte ens om kanadensaren är Scott villig eller kör med lösplugg. Dock för min egen del; helt avgörande. Go for it. Och innan veckoslutet. Landar ny toppspelare!

Innehållsrik dag. Hann med gå igenom det som kan hänvisas till s k strategiska frågor. Få upp dem på en lång lista. För att därifrån kunna göra återkopplingar till. Helt avgörande för framgång; tillit till varandra.

Mot eller för. Tusan enklare vara mot. Säga nej, inte våga prova.. Förändring är ju jobbigt. Uppringd av P4. Skulle bemöta Storviks vänners talesperson som påstår att den politiska majoriteten enbart vill satsa centralt och utplåna landsbygden. Tydlig åsikt. Och helt felaktigt. En utmaning att visa hur det verkligen förhåller sig. Processen fortskrider – och den ska vara förankrad. Exakt var den landar återstår att se. Men lovar till 100 procent full fart framåt med lika många procent i dialog läge.

Svårt det där. Plocka ur hemma i Hyttmarken. Skulle gärna vilja ha stöd, råd, få saker och ting gjort. Något blev bortkört i varje fall. Något lite. Får se det som en liten framgång. Men behöver plocka vidare. Snarast. Målsättning erbjuda Katrin, Richard och Zoe övernattningsplatser, kanske kan vara drivet få det hela överstökat. Saker och ting tar tid, men det här tar inte bara tid, verkar ta år. Skulle kännas underbart få det hela städat. Och därmed funktionellt.

Har ju ett rum som jag ser varje dag. Fullt. Enda beslutet är att det ska tömmas, målas, tapetseras. Fast fordras ju at få ut fingrarna från någonstans. Om saker och ting verkligen ska hända. Någon gång, längre fram. Det allra viktigaste – komma igång.

Annonserat – friskt. Viljestarkt, att om det bara fanns ett boende, ett litet rum – då hade jag ytterst gärna velat åka till Almedalen. Ser ju alla seminarier som är fyllda med nyttigt sprängstoff. Och utan tvekan velat ta plats, agera. Men dagarna går ju i varje fall.

Reflekterar återigen kring ”den tappade elvägen”. Försöker förstå. Och ju mer jag tänker förstår jag allt mindre. Eller möjligen förstår – att det finns ett verk där ingen verkar förstå. Och där dialog är synnerligen verk-ningslöst.

Landade framför Ilses leende. Ville visa sina konster. Ute på terrassen som allt efter växer fram. Korta kvällspromenaden, ICA. Men fick ringa efter hämtning. Himlens alla portar var öppnade.