Också en dag

Läser in artikeln. Som de nu kommit ut. Fylld av känslor mellan raderna. Hur det kunde bli si istället för så. Svårt eller omöjligt förstå. Samtidigt som det handlar om fakta. Förstår verkligen att personen just nu har en mycket tuff situation. Fast vet att när det är som mörkast så kommer det så småningom in ljus i röret. Känn bra att ha förmågan att se människan. Och allas lika värde.

Äkta kärlek. Definitivt. Även idag när jag fick äran viga ett par som bestämt att det är de två som valt segla ut på livets hav tillsammans. Behövdes faktiskt igen tolk. De hade helt enkelt bestämt sig för att det svenska språket är nyckeln framåt.    

Förmån. Ha så nära till Selins Glas. Men ändå kunde de inte fixa den nyligen uppslagna sprickan i framrutan. Får bli ett byte när sprickan slagit sig ut i hela sin längd. Det positiva – ett längre samtal med Tomas. Och kanske, kanske han kommer ut på hojen midsommaraftonen.

Svårt åka förbi Sörtutts kiosken. Eller vad byggnaden nu heter. Massor med gäster. Blev 43 minuters väntan på lunchen. Men det är det verkligen värt när lunchen är helt i klass med gourmet.

Provianterat en hel del. Nils-Olov ska ju komma på besök. Och han brukar låta sig väl smaka. Kanske de andra två paren också? I alla fall till någon del.

Skulle gärna velat biträda i Carl-Henrik o Elin träbyggnadsprojekt. Men idag skulle de ju göra sina insatser själva. Fick lägga en stund på den egna häcken. Fixade till dess frisyr. Nöjd med det lilla, nöjd med den egna insatsen. Fick kratta ihop och sedan köra iväg med högarna. I morgon kanske.

Kvällsträffen vid Kyndelsbäcken. Jaktlaget som kallats samman genom Mats. En del att bli uppdaterad inom, annat att ta beslut inför. Skön stund bakom tänd eld. Fria samtal. Som mot en person blev lite ifrågasättande. Fast tror jag – med glimten i ögat.

Utdelning av saltstenar. Var och en i laget ansvaret för sin sten, sitt område. Bra planerat av jaktledaren. Alla involverade gör laget starkare. Laget före jaget.

Eftermiddagens insats skulle ha blivit min egen men nu tog personalen på Vallgården ansvaret. Tacksam för det. Fick till air condition apparaten till mamma. Stor förhoppning att det nu ska bli mer behagligt i hennes lilla lägenhet.

Kvällspromenad till Carl-Henriks projekt. Några terrassbrädor var på plats. Även om det tar tid – så blir det bra. Det som är det allra viktigaste.

Mellandag, mellanmjölk. Men även sådana dagar finns ju och står där ändå till slut med sina positiva andningar. Och naturligtvis i minnet det glada Ilse ansiktet. Charmtrollet.