Hänryckt av sin närhet

Pingst - hänryckningens tid. Tiden för så många bröllop. Har i varje fall varit men numera tunnat ut ordentligt. Pingsten med sin egen blomma, pingstliljan. En giftig blomma.

För många uppenbarligen en helt speciell helg. Fastbundna med varandra så går det absolut inte kreera annat program. Visa upp att banden är bundna, livet igenom. Också en form av annonsering. Det som kännetecknar just hänryckningens egen högtids helg.

Varmt, nästan olidligt varmt. Och efter operationen så ska jag lyda förhållningsordern. Inte bada på fyra veckor. Men duschning fungerar det också. Dock utan badstrand. Men den var ju välfylld idag, även utan mig. Välfylld också hela Strandbadenområdet för Årsunda ruschen. Den traditionellt återkommande spelmansstämman. Numera också med en vintervariant. Fast det här är sannerligen ett strå starkare. Glädje och gemenskap i kvadrat.

Carl-Henrik en hel dag på sydsidan. Mitt i värmen. För at skapa den där terrassen som håller för oerhört många elefanter. Skulle gott bära en stridsvagn. Skulle klara vilket vulkanutbrott som helst. Och för syns skull läggs det kvalitativa och nya plattor under densamma. För fint ska det vara.

Dragning till sjöss. I natt var trion Kalle-Emil-Olle övernattningsgäster på Håkans stora båt. Under dagen utflykt för Elin och Ilse tillsammans med Peter på hans Storsjö-vän. Vatten det drar på många olika sätt.

Alldeles för varmt för att gå ut med mamma. Hälsade istället på. Förmiddag som eftermiddag. Åter igen – oerhört härliga personer som jobbar där. Där en kram är vanligt och tillhör sättet att umgås på. Finns ju samhälleliga institutioner där värme och närhet mer upplevs som ett hot.

På något sätt måste jag snarast dock få dit någon form av kyla. Beställningen är inskickad, men osäkert vilken tidsplan som gäller. Enbart en snurrande fläkt är inte alls tillräckligt.

Tillräckligt många bett av de där små otygen, knott. Som biter hål på huden och är så svåra värja sig emot. Men idag verkar de ha levt bort sitt sommarliv. Verkar ha dragit vidare, för borta är de och än mer härligt känns det som.

Fick mobilmeddelande. De hade dragit från Stavanger och åkt mot Oslo. Sista övernattningen i norsk säng. Innan vidarefärd åter mot Gästrikeland. Och kanske med sig en innehållsrik berättelse om sin vandring till predikstolen.

Inte ett enda livstecken. Inget från Österbor, inget från Mörby. Kunde varit trevligt även en sådan helgdag. En lat dag. Möjligen strök antal maskrosor med. Samtidigt som de också lämnade ordentliga hål efter sig. Har aldrig jagat blommorna så förut. Nu ryker ett större antal mest varje dag. Alltid något drömma om.