De första stegen

Sista rycket för denna gång. Hänryckningens speciella känslor. För det är ju det som pingsten egentligen handlar om. Att spränga gränser av tid och rum. Förstår de vindar som sprids av människor och hur de sprids och bidrar till att förverkliga det möjliga. Avslutade helgen genom att få vara kyrkvärd i hemkyrkan. Få lyssna in gruppen Akteja som förmedlade fred och kärlek i sina stämningsfulla alster. Och stämningsfullt värre mellan Årsunda kyrkas 1300 tals murar.

En annorlunda dag. Regn hade ju aviserats. Och regn kom det – men i mycket begränsad omfattning. Kanske det var allt. Så måndagen kommer producera den där enormt starka värmefronten – igen. Kände en viss smartness. Innan regn var det ju välfunnet ha klippt gräsmattan. Drog över den utan att plocka bort de där maskrosorna som jag missat vända upp. Så lite framförhållning har jag väl skaffat mig. Ingen mer klipping innevarande vecka. Handjobbet inskränkte sig till att dra upp en del mer perifiera brännässlor.

Car-Henrik fortsatte med sitt underredsarbete. Blir en mycket stark terrass det där. Knappast finns någon inom överskådligt geografiskt område som tål lika mycket. Praktisk för elephant dancing. Eller för att konkurrera ut Strandbadens dansbana. Finns säkert tankar bakom den enorma dimensioneringen.

Härlig upplevelse. Fick vara med och se när Ilse släppte greppet om bordet och tog de där meter stegen till Elins famn. Hennes första helt egna steg! Historiskt. Vi applåderade – och hon applåderade sig själv. Och jag fick vara med! Tackar hjärtligt för detta.

Två besök idag. Hos mamma. För varmt förut, möjligen för kallt och ostadigt väder nu. För att ta henne med ut i rullstol. Fortfarande hade hon fläkten på i sitt rum. I avvaktan på den beställda manicken. Den som utlovar kyla utan att slunga runt luften som en fläkt ju gör. Och det är ju i det förhållande som hon alltid förut avvisat.

Sen kvällspromenad för att hämta fram Anna-Gretas bil. Som stått där inkörd hela tiden hon själv var och vandrade runt i Norge. När Norge stavas såväl Oslo som Stavanger. Kanske det finns några former av bildbevis. Som så småningom kommer fram i verklighetens ljus.

Lite förberedd i varje fall. Med ett eget manuskript till kommande regionfullmäktigemöte i Strandbadens innandöme. Skulle kunna bli tuffa bandage. Men tillåt mig tvivla.

När Nya Zeeland celebrierar. När ingenting är omöjligt. Fick lära mig mycket. Ändå så svårt se samhället som en naturlig punkt för umgänge och att få vara del i glada vänners stråk. Land där det inte skulle finnas något. I varje fall inte något intressant flytta till. Så ursprungligen deponerades dit fångar.

Sista insatsen. På årets fotbollsintresse. Och naturligtvis ska det hela utvecklas. Sista intresset var det säkert inte. Finalen i UEFA Nations League. Två lag som egentligen kunnat bjuda på underhållning. Istället två lag som inte gjorde varandra bättre. När fotbollen skulle kunnat vara en form av vakenhetspiller blev i varje fall jag oerhört mycket tröttare. Höll naturligtvis på Holland, men erkänner att Portugal var minst ett snäpp bättre.