Landsbygdsengagemang för samvetets skull?

När man blir uppbjuden så försöker jag svara ja. Som nu när det finns intressen och synpunkter kring landsbygd – och landsbygdsprogram. Hembjuden till Jäderfors. Liten ort som diskuteras ofta. Om den är en del i Järbo eller del av själva Sandvikens tätort. Givande förmiddag. Reflektion kring det skrivna. Om det finns mål i handlingen eller om den enbart ska ses som en handling bara-därför-att. Oftast handlar det ju om att vi själva vill poängtera helhetens betydelse. Ändå så blir det som här – dokument för sig som inte hör ihop med samhället i övrigt!

Lunchmöte med Lars. En sådan stabil Årsundabo. Lugn, trygg. En person att lita på om åskan går. Borde vara personen för att styra upp ortens fotbollsverksamhet. Säkert den som kan fördela arbetet och inte drivas av at synas för att spela första fiolen själv. Det där som adresseras som tillitsstyrt ledarskap. Definitivt inte det som handlar om att drivas av att vilja lägga sig i allt. Ledarskap annu dazu mal.

Fick telefonkontakt, så småningom. Att vara eller inte vara. Teaterorganisationens nationella dagar i Södertälje gått mot sitt slut. Verkar ha varit tre dagar med väldigt gott innehåll. På temat att spela teater i verkligheten. Kunna agera med långnäsa. Normalt klassificerat som lögn, luras. I teatervärlden upplevs det som någonting annorlunda.

Att ha – det som behövs för att vara kvar i hetluften. Nu har Sandviken Bandy sin elitlicens. Efter en verklig granskning av hur verkligheten ter sig. Här finns nu ingen risk att underlagen ska vara fejkade. Seriöst genomarbetat underlag. Där är några personer som gjort ett formidabelt hästjobb. Både inom som utom organisationen. Nu blir det upp till bevis.   

Gott som bara den. Plockade med mig tre välfyllda ta-hem-lådor från Thailändsk produktion. Carl-Henrik högg den första. Något tulla på under hans tjugofyra timmars pass. För egen del smaka lite på Ilse. Liten tjej, genomförkyld. Men ändå konstant charmig.

Hinner inte mycket. Skulle ju egentligen vara färdig plockat ikväll. Allt med övervåningen Hyttmarken. Lite hann jag väl med. Känns som att Emils rum är i stort sett klart för inflyttning. I övrigt finns det mycket mera att göra. Och vissa insatser räcker det inte med två händer till. Kanske assistans under lördagen. Visar sig väl!

Peter mötte upp. Så någon utflykt till Sandviken och brandstationen behövdes inte. Hann därmed med en promenad. Med en hel del stopp. Som det lätt blir när folk är ute och vill prata. Duon Emil & Maria berättade om sin egenhändiga planering. Blir säkert ypperligt, långt framme. Släppa ett hus som funnits där i släkten så längre. Ett bevis på vad kärleken är värd. När den ska prövas.

Blev en annorlunda fredagskväll. Är ju en hel del hockey så här i vårens sköra tid. Och så svårt hålla sig ifrån. Sappade runt, även om det viktigaste kändes vara Oskarshamn vs Timrå. En sådan där het tillställning där varje skär kändes som avgörande. Och där inget avgörande kunde ske innan förlängningens nervösa ödessymfoni.

Trött placerades huvudet på den sömninspirerande kudden. Och nattens dröm fick vara färdens riktning mot den lördag som står där för att fyllas med meningsfullt innehåll.