Firar lördag

Aldrig ta saker och ting för givet. För visst känns det bra när alla samlas här hemma. En dag när Nils-Olov fyller sina år. Positivt när bröderna ser det som prioriterat avsätta tid och träffas. Då finns det dr viktiga kittet dem emellan. Vilket är så viktigt om det någon gång behövs stöd, när det kan kännas tungt.

Inte överraskad. Upplevde att hon tog det för naturligt. När vi besökte mamma under förmiddagen. Klart förtjust. Och med hundra procentig säkerhet så besöks hon i morgon igen. I väntan på bättre väder. När vi kan ta ut henne och gå på utflykter. Samt givetvis också att hon följer med hem. I morgon kanske, kanske Nils-Olov får upp hennes TV på väggen.  

Laga mat föll inte på min lott. Bara handla ingredienserna. Så var det andra som fick ihop det hela till en fin middag. Och till en söt tårta – också.

Lite snöskottning hann jag med. Fast egentligen inte! Det vita som låg utsvämmat över ytorna jag vill hålla rena var nästa helt i vattenform. Men bort i alla fall. Med förhoppning att lite slask därmed elimineras. Flera som promenerade förbi upplyste om att i morgon skulle det komma en riktigt rejäl snömängd. Så fortfarande är inte den där oåterkalleliga våren på plats.

Löftet till mig själv bröt jag abrupt. Hade bestämt en ordentlig promenad. Hann liksom inte med. Dålig prioritering måhända. Får ta personlig revansch under söndagen.

Spänning. Dam stafett från skidskyttes Östersund. Och de tre första sträckorna som verkligen överträffade varandra. Sista sträckan nästan skulle få defilera in under målet och stolt lyfta guldet. Och på den hade ju Sverige sparat sitt triumf ess Hanna Öberg till. Men hon klappade igenom ordentligt. Nerverna höll uppenbart inte. Troligen hade hon börjat sitt firande och tappade fokus. Räckte i alla fall till ett silver.

Herrsidan. Inte alls samma tilltro. Men låg länge med innan det blev släppa över till slutdistansen. Även där med sitt svenska ankare. Som inte alls orkade leverera som svenska folket hade hoppats. En sjundeplats var mycket långt från prispallen.

Mellanspelet. Från sprinten i Falun. Och som tidigare. Damerna totalt överlägsna herrarna. Stina Nilsson sprintade in på första plats och visade Norge bakryggen. Ett och tre känns som ett svenskt styrkebesked. På herrsidan. Fortfarande omöjligt nå framgång i. Nu klämde sig en svensk nykomling in i finalfältet. I alla fall. Och tog sig också i mål.

Idrottsnörd så hann jag ta del av avgörande situationerna i slutspelet mellan Växjö vs Örebro. Två kvalificerade domarmissar som fick avgöra! Semifinalen i svenska cupen. Djurgår´n vs Häcken. Med Göteborgs vinst i andra förlängningskvarten. Som jag inte hade något emot.  

Och klart. Tänker en hel del på fotbollssäsongen i Årsunda. Trots omstart i såväl fyran som femman. Går aldrig släppa favoritfärgerna; blått och gult.