Ny dag som vinkade
välkommen så tidigt, här uppe i norra Finland. Att det handlar om litet sömn är
ju delvis ens eget fel – också. Liksom bristen på rörelse, bristen på träning. Nu
måste jag ta det aktiva beslutet! Bortdomnad arm under natten lovar inte gott.
Känns gott. Vara en del i
ett gäng som arbetar för möjligheter. I varje fall de flesta. Men samma
konstaterande som förut. För att nå någonstans måste man göra ett hemma arbete
också. Ha en vision, en strategi att arbeta efter. Klart det fungerar med hands
on – ibland. Fungerar med tillfälligheter, men då handlar det också om mandat
att få landa dem.
Som vanligt, lång dag, sen
afton. Fast det är klart att jag måste planera för morgondagen redan. Och den
lär bli än längre. Samtidigt är det här möjligen upploppet. Avslutande sträckan
innan nya och mycket kompetenta krafter kommer in. Med uppenbar ambition att
förändra livet, miljön, omgivningen, resultaten. Redan imponerad av det
samarbete och resultat om tydligen kommer levereras. Får givetvis inte
begränsas av mundiarré.
Egentligen gott vinka adjö
i morgon. Just nu fungerar det ju bra. Men vara här när/om Tre Kronor drabbar
samman med Suomi i guldfighten. Då osar känslorna högt i det blå. Och blir nog
svårt för det finska laget acceptera den stundande förlusten. Speciellt här – i
hjärtat av Kärpets högborg.
Svårt acceptera. Läser in
den Bollnäs spelare som blev utvisad men måste in på planen och slå en
motståndare på käften innan han lämnar platsen för dramat. Heta känslor där
uppe. När hälsingeblodet svallar. Då lär ingen gå säker. Borde nog gå säker –
med min egen ödmjukhet!
Än värre i Arkansas där en
lärare uppmanade 4 åringar att kasta sten på en ”klasskompis”. Behörig lärare
eller ej, förtäljer inte historien. Bättre med organiserad idrottsträning som
form för fysisk ansträngning.
Up, up and away. Men inte
längre med flygbolaget Nextjet. Nu i konkurs och Norra Sverige blir än mer
isolerat. Men vem bryr sig om det? Regeringen? Det finns ju tunnelbana i
Stockholm. Enough is enough.
Dimension. Extrema grupper.
Starta själv något än mer extremt så blir man själv en del av det accepterade!
Så tydligt, så genomskådat – och verkar det – så accepterat! Salongsfärdighet i
sin ”prydno”. Finsk tango? Nej, drömmar från Finland. Tänk om det också är
sanndrömmar. När det extrema synliggörs i drömmens värld och inte handlar om
någon form av hägring!
Bäst sätta klockan – den här
gången 03.00 efter avskedsmiddag från så många intressanta personligheter som
samtliga har olika erfarenheter, eller öppningar som det borde gå jobba vidare
med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar