torsdag 17 maj 2018

God natt Oulu


Ny dag som vinkade välkommen så tidigt, här uppe i norra Finland. Att det handlar om litet sömn är ju delvis ens eget fel – också. Liksom bristen på rörelse, bristen på träning. Nu måste jag ta det aktiva beslutet! Bortdomnad arm under natten lovar inte gott.

Känns gott. Vara en del i ett gäng som arbetar för möjligheter. I varje fall de flesta. Men samma konstaterande som förut. För att nå någonstans måste man göra ett hemma arbete också. Ha en vision, en strategi att arbeta efter. Klart det fungerar med hands on – ibland. Fungerar med tillfälligheter, men då handlar det också om mandat att få landa dem.

Som vanligt, lång dag, sen afton. Fast det är klart att jag måste planera för morgondagen redan. Och den lär bli än längre. Samtidigt är det här möjligen upploppet. Avslutande sträckan innan nya och mycket kompetenta krafter kommer in. Med uppenbar ambition att förändra livet, miljön, omgivningen, resultaten. Redan imponerad av det samarbete och resultat om tydligen kommer levereras. Får givetvis inte begränsas av mundiarré.

Egentligen gott vinka adjö i morgon. Just nu fungerar det ju bra. Men vara här när/om Tre Kronor drabbar samman med Suomi i guldfighten. Då osar känslorna högt i det blå. Och blir nog svårt för det finska laget acceptera den stundande förlusten. Speciellt här – i hjärtat av Kärpets högborg.

Svårt acceptera. Läser in den Bollnäs spelare som blev utvisad men måste in på planen och slå en motståndare på käften innan han lämnar platsen för dramat. Heta känslor där uppe. När hälsingeblodet svallar. Då lär ingen gå säker. Borde nog gå säker – med min egen ödmjukhet!

Än värre i Arkansas där en lärare uppmanade 4 åringar att kasta sten på en ”klasskompis”. Behörig lärare eller ej, förtäljer inte historien. Bättre med organiserad idrottsträning som form för fysisk ansträngning.

Up, up and away. Men inte längre med flygbolaget Nextjet. Nu i konkurs och Norra Sverige blir än mer isolerat. Men vem bryr sig om det? Regeringen? Det finns ju tunnelbana i Stockholm. Enough is enough.

Dimension. Extrema grupper. Starta själv något än mer extremt så blir man själv en del av det accepterade! Så tydligt, så genomskådat – och verkar det – så accepterat! Salongsfärdighet i sin ”prydno”. Finsk tango? Nej, drömmar från Finland. Tänk om det också är sanndrömmar. När det extrema synliggörs i drömmens värld och inte handlar om någon form av hägring!

Bäst sätta klockan – den här gången 03.00 efter avskedsmiddag från så många intressanta personligheter som samtliga har olika erfarenheter, eller öppningar som det borde gå jobba vidare med.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar