Från det ena till..........

Början av en vecka avgör ju mycket. Ett gott avstamp. Och vad kunde vara positivare än en solig högsommarsol som hälsade välkommen. Och lite barnaskrik från ett av rummen. Något som så klart gör varje person glad. Hann till och med lite kindberöring innan jag gav mig iväg.

Klokheterna presenterades före det på ett telefonmöte. Bara öppna öronen och låta klokheten strömma in. Få klart för sig vad man ska göra – och inte göra. Hur man ska balansera och till och med göra sina utspel. Går ställa frågor så kommer facit på direkten. Inte illa. Som personligen bara har att erkänna; inte alltid bättre än en femteklassare.

Samtidigt med solen och värmen. Arktis helt isfritt inom enbart antal år!! Hur påverkas vi, hur påverkas lilla flickan? Hindra transporter, bli mer albanska? Eller nyttja tekniken. Självklart. Långsiktigt strategiskt beslut bort från förbränningsmotorerna mot utsläppsfritt som endast stavas batterier eller vätgas. Då känns det mycket jobbigt möta snedseglare som blir som en vagel i ögat, möjligen gråstarr som får vara kvar istället för att omedelbart opereras bort. Eller handlar det mest om otydlighet i ledarskapet? När redskapet finns och tekniken är så nära, greppbar, vad är då felstegen?

Just nu känns det enklare bygga luftslott. Skapa shangri-la ritningar utan någon som helst substans. Verkstad tack. Det är vad man gör som räknas. Utredningar och slingrande organisationsscheman – osäker betydelse i vardagen.

Ingen egen träning – idag heller. Bara stor insikt i betydelsen av eller det som handlar om att jag ”borde”. Men tiden räcker liksom inte till. Kanske det som heter felprioriteringar.    

Trevlig personal, trevligt omhändertagande, trevlig miljö, god mat, toppenställe. Allt finns där förutom närheten till det rent sociala, det hemvävda. Klart den som levt hela sitt liv i Årsunda borde få möjligheten intill livets slut. Men så är inte by the book. Räknas liksom inte. Samtidigt som you only live once. Gott ”ankomstsamtal” idag. Ändå är det rent möjligt hämta henne för en fika, för en lunch, för en utflykt. Något som skulle vara så enkelt, så normalt. Och allt handlar ju om sin egen mamma. Borde inte känna sveket – men gör det i alla fall.

Insinuationer om dom är si – dom är så. Svårt förlika mig med. Svårt att inte brusa upp. Enfald får aldrig övertaget över mig så jag tappar fattningen. Bruna skjortkragar skickar jag till tvätten. Kan jag inte tvätta bort skiten så slänger jag trasorna. Kommer aldrig förlika mig med färgen. Vet ju at det är enkelt bli smittad av brunt bakåt och gult framåt. Men accepterar det inte som det allmänt giltiga.

Känner kraften i det samhälle som aktiverar sig. Som reagerar. Däremot kan det inte vara så at jag därmed alltid måste hålla med. Men en demokrati försvaras bäst utifrån engagemang och viljan/möjligheten göra sin röst hörd. Och det engagemanget finns absolut där!

Utflykt kvällstid till Arlanda, några timmars sömn och sedan Suomi väntar. Några intressanta dagar. Skulle gärna velat haft med mig Carina. En enorm stöttepelare vars engagemang är ovärderligt. Nu gick det inte den här gången. Och längre fram kan det vara nya kvastar som sopar, eller enbart flyter med. Utan spaning, ingen aning. Här tydligt; verktyget finns på plats, men för sjuttsingen ta tag i det då!