måndag 28 maj 2018

Gefle IF


Eller flytt ifrån. Flytt från sitt uppdrag. Haverikommissionen torde ha haft mer eller mindre svåra uppdrag. Knappast något där de direkt måste kasta in hatten. Men här. Om de fick telefonsamtalet att kallas in för att leta efter vad som fått Gefle IF:s fotbollsverksamhet att haverera totalt. Så torde det passa in inom rubriken Mission Impossible. Vad kan egentligen göras? Ingen Poya, ingen plånbok, ingen publik. Ritsch, ratsch, fillibom. Utför.

Lite svallvågor kom det i alla fall. Efter gårdagens eftermiddagsmöte i Österfärnebo. Handlade om årskurs, 7, 8 och 9 fortsatta verksamhet i orten. Inspirerande att där inkommit åtta ansökningar från behöriga lärare. Och det var ju detta som frågan handlade om – behörighet. Inte om respektive elevs skolresultat. Fortsättning lär följa – med garanti.

Nyttja lunchen väl. Även idag. Fick klart för mig ett företags starka sidor, utmaningar. Men även om den ekonomiska situationen. Nedslag i verkligheten.

Hann med mamma och fick henne med på utflykt. Varmt. Men för henne något ”guppigt”. Skrek lite få och då. Men med glass i munnen blev det en lång utflykt. Upp och ned för Klangberget – blev en hel del svettning. Men också svårigheter då även jag balanserade en stor glass i munnen.

Visst väntade båda katterna. Katta redan vid dörren. Tog lite längre tid innan Sixten uppenbarade sig. Men han kom han också. Lite mat och därefter ut igen. Har väl någon dejt att engagera sig i.

Risker. Det som byggbolagen i Stockholms området hamnat i. Vikande orderstockar. Möjligen något som drar in över hela landet. Samtidigt som bostadsmarknaden i just Stockholms området torde ha varit enormt dopade. Eller om det är någon form av lyckad strategi från regeringens sida, kraven på amortering.

Blev en vattnar-kväll. Hemma som uppe på kyrkogården. Fortfarande förundrad att det finns gravrättsinnehavare som har jullysena kvar! Regelverket borde ha gett personalen möjlighet plocka bort de här ljusen från gravarna.  

Ingen liten tjej på besök idag. Klart det kändes något tomt. Hon har ju gett så himla stort avtryck sedan hon kom den 17 april.

Upp och kollade fölet idag igen. Helt vit på pannan ger ett särdrag. Fortfarande lite av Bambi på hal is. Men fylld av skönhet.

Väntans kväll. På det där samtalet som skulle komma men som av någon anledning klingade genom tystnaden med sin icke signal. Att vara tydlig och klar är aldrig något handikapp. Dock allt annat. Onödigt och aldrig den stigfinnande orienteringen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar