Att kunna nyttja möjligheterna

När tusen möjligheter breder ut sig så måste det handla om att vara aktiv. Alltför många blir kvar på stationen och ser enbart bakljusen när tågen susar vidare. För alla de som hamnat i utredningar, funderingar, bäst-som-det-är, rädsla för förändring. Uppenbart precis varje dag. Det som skiljer en entreprenör från en bevarare.

Kändes nästa som en varm och skön sovmorgon som mötte upp. Istället blev det en hektisk tidig morgon med datorn i högsätet. Vissa saker som jag trodde varit planerat hade så mycket ogjort. Och jag ville ju verkligen ha det bästa att visa upp. Greppa spaden och gräva. Vad annat kunde jag göra.

Samma morgon som gårdagens sena aktiviteter närmast pockade på längre sömn. Kompenserade mentalt med de många utmaningarna istället. De som gör livet värt att leva. Rör om i grytan, få fram resultat, göra skillnad, samverka med de som är öppna för detta. Men samtidigt också konstatera där samverkan enbart är påklistrade plåster.

Så svårt förklara. Basunerades ut att rysk journalist dödats i sitt hem i Ukraina. Ren avrättning från en dödspatrulls sida. Dödats av proryssar, trogna Putin. Så är dom alltså – ryssarna. Men så kom den döde fram i välönskad hälsa på presskonferens. Fejkad nyhet som skulle bevisa att………ja, vad då?

Plockar i morgondagens program. Liksom övermorgonens. Litar på att den spända bågen håller och ger resultat. Serve ess som måste slås in. Eller slås bort. Här handlar det om att vinnaren tar allt. Vilket ska bevisas.

Nöjd med presskonferensen. Regionens fördelning av sina budgetsatsningar. Men knappast något kring detta. Fast det hela får inget utrymme. Istället ett evinnerligt ifrågasättande av regiondirektören. Att jobba med delaktighet är alltså intet, hela organisationen istället inkörd på att det ska finnas en mästare. Som vet allt, precis allt. Nu har jag inte alls hela sanningen bakom de hårda nypornas mästare. Med en person som vet allt, tar allt. Men kanske är enklast förhålla sig till.

Vet allt. På annat sätt. De som engagerat sig i Gefle IF:s öde. Och det vägen ut ur ekorrhjulet som inte leder till några poäng, alls. Istället binder laget fast i akterposition. Nya tränare, nya spelare, ny styrelse. Förslagen är många men det realistiska finns kanske inte alls.

Vilse som svensk medborgare. Hade vänt mig till svenska kyrkan i Spanien. Utsträckt hand som inte alls greppas. Inte alls vill bistå den som saknar anhöriga, saknar möjligheter. Försöker öppna ögonen och förstå vad som är innebörden i humanism. Troligen något som fanns förut. På något sätt måste jag själv åka ned. Människors rop på hjälp är en alldeles för stark signal för att inte bistå kring.

DM guld till Sandvikens IF:s fotbollslag. Föga överraskande, föga imponerande. Bara som det ska vara.

Mer fröjd skåda att Brynäs damhockey verkar vakna till liv igen. Plockar visst samman ett team i år igen. Men med högre kompetens än fjolårets. Med högre svansföring. Trots att landslagstrion packat ihop och flytt slagfältet.

Pure Power. Starkt begrepp, om vi kan nyttja det för att sticka ut. Om det ska ösas ut över allt och intet så krackelerar det. Rätt nyttjat gör det skillnad och skapar nyfikenhet. Någon måste få förtroendet att leda vidare. Helst den med högsta kunskap.