fredag 24 november 2017

Bollnäs x 3


Different Cups med Amanda Öhagen, Jimmy Sunnebrandt, Mikaela Sunnebrandt, Olle Tjern och Linda Hansson. Rapport från gårdagskvällen i Årsunda kyrka. Knökfull. Utan att ens annonserats på pastoratets hemsida. Tänk hur genomslaget istället är på facebook. Det finns med andra ord arrangemang som fyller så helt. Kanske det innebär nödvändig eftertanke. Country, bluegrass, visor. Missade – inser det retroaktivt - så himla onödigt. Skulle ha valt värme och upplevelse istället. 

Tredje dagen i rad. Bilresa till Bollnäs. Lite förrädiskt med hala fläckar. Men i stort sett helt acceptabelt. Inte alls som gårdagens uppresa Ockelbo till väg 83. Det var en pina. Idag hade jag ju trygghet med mig i firma Kerstin & Rejn. Och fick även ta del av dras tankar och idéer. Allt i ambition göra varandra bättre. I hur idéer kan fångas upp, stöd till eldsjälar, stöd för utveckling. Samsyn.

Många olika insteg i utmanande området – folkhälsa. Tillsammans med ENOK gruppen kändes det som en av de bästa sammankomsterna för NSFG. Blev djupare borrande, mer tankearbete. Klart det skulle organiseras efter Skaraborgsmodellen. Då skulle det bli betydligt mer av verkstad. Och hålla ihop de två nivåerna bättre.

Två-saker-samtidigt. Hann med att kommentera för vår intresseorganisation. Hur jag ser på innehållet i den nationella transportplanen. Inga stora ändringar, förslag. Men väl kommentarer med förslag som på ett avgörande sätt berikar svaret. Och inkluderar. Givetvis ger större utväxling på varje insatt krona.

Bygga profil, ta ledning, stärka den lokala och regionala utvecklingen, få ett och ett bli två – helst tre. Trodde på insikt. Att det skulle finnas en förenlig kraft mellan kompetens, kreativitet, förståelse. Men inte alltid! Sorry.

Likartad utmaning. Klart jag gärna skulle vilja bjuda in våra norska kamrater. Också där för att stärka positioner och hantera ett ambassadörskap. Återkopplingen i närområdet inte så självklar. Kanske inspel från annat håll än uppifrån och ned. Kan tas som fel, stör maskineriet.

Levererade de där bingolotterna som jag lovat till korttidsboendet. Så lite men ändå tacksamt togs de emot. Kryddade med chips. Så skulle jag nog vilja ha det i samma situation. Leveransen av Baileys får vänta till åtminstone morgondagen. Vet att hon så gärna skulle vilja bjuda.

Bygga nytt. Så självklart nyttja den bästa tekniken. Med säkerhet stiger elpriserna. Än mer viktigt tänka framåt. Kul ta del av Alvars satsning på soltak. Ingen tvekan där heller. Och än bättre ekonomi för den som bygger nytt. Det man inte klarar själv tar man givetvis hjälp med.   

Hur länge dröjer det. Och vad skulle då bli resultatet. Klart att varje dag är en dag närmare. Kommer inte förbi porten. Tog mina tre ljus och begav mig upp till kyrkogården. Inte det där vita täcket som det kan vara vintertid. Men antal ljus som brann lugnt och stilla på vissa gravar. Tände mina tre ljus = tre gravar. Hälsade med lugnt och stilla samtal. Undrar hur det kommer bli. Om någon kommer tänder, någon gång. Kanske.

Inget jag kände till. Men uppskattade det hemliga besöket som trots allt inträffade. Killarna med respektive. Och en gemensam kvällsmåltid. Uppskattar om det kunde ske någon gång då och då. Denna gång var det uppenbart för en form av retroaktiv födelsedag. Födelsedag beräknas det också bli i april månad – men då på annat sätt.  

Tuff vecka. Full rulle. Känner mig hundraprocentigt laddad. Men skulle gärna vilja ha tydlighet i mandat, uppdrag, utveckling. Vilket inte alltid är fallet. Tyvärr. För att komma framåt fordras kraft att krossa isen, ständigt. Kanske mer vanligt i privata företag. Fast förklaring för något sådant finns inte.

Ingen Brynäs match. Lugn puls.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar