Besök som räknas

Varit en del synvändor i livet. Eller om det nu ska stavas förändring. Odh det är kanske just i förändringen som det ligger möjligheter. Men återstår ju i stort sett hela 2018 innan jag entledigas från det regionala uppdraget. Och då är det naturligtvis lika bra köra ända in i kaklet. Annars var det bättre för alla att kasta in handduken redan nu. 2018 blir j i sig självt ett spännande år och kan ju inrymma antal samtal – eller debatter. Och någon ska ju vara brobyggararkitekt då – också.

Spännande söndag. Inte vanligt ha Nils-Olov här i huset. Och dessutom med sällskap med in till Sandviken och en del badande. Lugn och varm förmidag. Innan vi besökte mamma. Har ju inte kunnat på några dagar nu. Av rent praktiska anledningar har det inte gått med det geografiska avståndet. Klart hon kände igen Nils-Olov. Och var tydlig genom att uttrycka att hon saknat honom. Kändes definitivt att hon var mycket klar (klarare) i sin verklighetsuppfattning. Skulle vara en formidabel styggelse om inte nästa resa fick gå till Årsunda. Kan inte vara rätt att släcka en äldre persons låga genom att göra på annorlunda sätt.

Räcker inte. Märkte jag direkt. Att göra en träning per vecka. Men nu blev det ju fallet – den här veckan. Han bara med söndag eftermiddagens tabata pass. Att ha träningsskor med till Göteborg och till Sundbyholm – utan att nyttja dem – kunde lika gärna avstått. Men programmet ar ju så välfyllt. Och åtaganden ska också genomföras utan att glida omkring.

Nu blir en ny väldigt intensiv vecka. Många förflyttningar. Hoppas kunna göra en del avtryck. Någon måste ikläda sig rollen av att bygga broarna. Vet ju att det finns orakel som hänvisar till att man alltid ska spela ytterlighetens rollspel. Kanske framgångsrikt om målsättningen är ett samhälle med allt större sprickor. Vi mot dom med avgrundsvida avstånd!

Sixten. Trivdes ypperligt med veckoslutsbesöket. Han också. För nu fastställt, kattungen är en kille. Och då har ju namnet redan tillställts, blev rätt. Det intensiva veckoslutet fick honom i sovande ställning mycket tidigare än förut. Och kanske i dröm efter flyktat sällskap. Men någon gång – då kommer de förhoppningsvis åter. Med is på sjön för skridskoåkning. I alla fall vad de sade.  

Vinkade iväg. Varje besök har ju sin tid. All planering runt at binda samman det nära genom att nyttja det här med sommarstuga kastades ju abrupt omkull förra veckan. Kändes tufft när lång och komplicerad planering sköts sönder. Bara så där. Fantastiskt oekonomiskt och så väldigt söndrande. Försökt – men inte kommit bort från.

Sixten. Också makten hos den yngre generationen. Fick hit Felix idag. Lockades av lekfullheten. Och säkert av det vackra yttret också. Fattas bara.

Ingvar, kompis från Trelleborg. Ändå hade jag svårt att liksom acceptera at de tog platsen för det mer välspelande Jönköpings Södra. Nu vankas någon form av allsvensk fotboll från Vångavallen. Knappast vad fotbolls Sverige hade hoppats – heller.

Skriva, berätta, ta höjd. Några rader blev det allt nedtecknade. Inför morgondagens kommunfullmäktige. Handlar ju om budget. Överraskad om huvudförslaget inte skulle gå igenom. Tecknar ned framtiden i utmaningens färger. Onekligen ansvarsfulla och framåtsyftande så går de i den äkta gröna nyansen.

Tänkt tillbaka. Flera gånger. Så här i backspegeln så ter det sig något skrämmande. Att den där köttbiten fastnade där så långt ned i halsen. Och inte gick få upp. Hade jag lyckats smita iväg och även kunnat låsa dörren där på toaletten. Då kanske jag inte sett dagens ljus. Så tacksam till min nära livräddare. Utgår från att det finns mening i allt. Eller i det mesta i varje fall.

Firade. Fick göra det med ett litet glas cognac. Att det var söndag kväll brydde jag mig inte i. Så sällan och så måttligt. Jag vill tacka livet.

Klart det funnits mycket fotboll i det här livet. Överhörde att det finns planer för kommande säsong. Men naturligtvis inte vad de innehåller. Kanske kommer fram vid något tillfälle. Det som inte är planerat och satts aktivitet till i november blir nog intet. När kommunikation blivit allt viktigare – då har det istället blivit intet – över hemsida och i andra kommunikationsverktyg. Klart det är högre upp i seriepyramiden. Men Sandvikens IF förstår ju att kommunikation stimulerar intresset. Lite i den riktningen var väl ändå på sin plats.   

IT sägs kunna revolutionera vården. Men i dag har läkarna svårt att se ens vad kollegerna i andra län vet om deras patienter. Om inte landstingen skärper sig måste Annika Strandhäll agera. Så självklart – Gunnar Wetterberg.