Stockholm den 7 april 2017

Någon gång går det kanske avstå. Blev så den här gången. Men hade händerna fulla så det blev ett överhopp. Men bara en dag innan det blev back in business.

Fantastisk torsdag. Ett helt speciellt upplagt program. Lärorikt och någon som borde sitta där. Som en del i ambassadörskapet. Finns så nära och så världsledande. Ändå säker på att så få känner till det hela. Där finns det mycket att göra.

Tacksam dels för värdskapet, dels för de jag hade med mig – och för programupplägget. Känner som det bara är början av något stort. Fortsättning följer med andra ord. Också lyftet som såddes av Johan redan under sin rockietid. Klart jag kände en form av stolthet när Björn sökte Nils-Olov och även frågade hur det går det att kontakta honom. Kändes som ordentliga avtryck.

Lade ut diverse uppdrag, och utgår från att de också hanteras så det kommer att sammanställas snarast. Som att smida medan järnet är varmt. Klart vi bör gå all in.

Mycket klarnade – faktiskt. Kring EU:s sammanhållningspolitik. Både hur det hela byggts upp, genomförts, och vad som nu kan bli fortsättningen. Inte minst är det ett stöd för den lokala nivån. Men nu försvinner ju 13% i budgeten genom Storbritanniens uttåg. Och samtidigt andra megatrender som kan komma ta resurser. Hoten från Ryssland, Trumps intåg, flyktingströmmarna – och alla som kan komma bli följd av torka, samhällets delning mellan de som har mot de som inte har.  

Nöjd på mitt eget sätt – att Nils-Olov var bortrest idag. Nu när det där hände i Stockholm – som inte skulle kunna hända. Jakten går vidare efter den som körde mordmaskinen/lastbilen. Nu har terror attacken också anlänt till Stockholm. Matas på eftermiddag som kväll. Nyheter, spekulationer. Allt det där som flyter upp när något händer. Kom i tid för våra journalister som kan göra sina olika reflektioner och försöka sälja lösnummer. Känns som Sverige är attackerat från främmande makt. Minnesvärt – på sitt eget mörka sätt.  

När/om dådets upphovsman grips så kan det eskalera i större oroligheter. Påstår jag utan att alls känns till vem, eller vilken bakgrund som personen har.