söndag 9 april 2017

Livet tänker jag mig så


Städbolag i Stockholm som skickat sex miljoner ned i byxfickorna till IS. Så mycket som nystas upp i svallvågorna efter angreppet i Stockholm. Tillslag och uppnystande av ett infernaliskt garnnystan. Fortsätter kontinuerligt. Tydligen finns det personer som är hänryckta av kalifatets utmaningar. Eller av dess dårskap. Ett annat uttryck.


Våldet får aldrig segra över fred, kramar och vänskap. Och till det positiva. Vi har aldrig i Sverige haft så få våldsbrott som just nu. Svårt att tro i tider som nu. Men statistiskt mycket klara siffror.

Hänryckt på ett helt annat sätt. Kampen mellan mig själv och Rolf Lassgård att vara den mest fanatiske Brynäs Hockey Supportern! Var så väldans spännande igår att det är en gåta att jag inte behövde nitroglycerin. Var ett krig från första skäret till det sista.

Tidig morgon, väldigt tidig söndag. Hämtades av Maria för vidare transport till partiets stämma i Bollnäs. Ytterligare mil norrut men ändå samma laddning från Stockholm dramat. Gett så stora svallvågor. Och en rädsla som nu kan följa i tsunami skalvet. Vad händer? Kommer de högerpopulistiska nationalistiska strömmarna att välla in. Eller kampen om det öppna, demokratiska samhället med allas lika värde. Nu prövas människor och även partiers rätta ansikten.

Kärleksdemonstration i Stockholm under dagen. Så många tusentals personer som strömmat ut på gatorna, strömmat till områdena runt Sergels torg för att visa att vi är inte rädda för terrorister, de ska inte göra våldtäkt på vårt svenska samhälle, mörkrets krafter ska inte vinna. Mycket av känslorna förstärktes av framträdandet från Sarah Dawn Finer. Stockholm har aldrig någonsin varit så fyllt av värme och kärlek. Inte titta ned, uppskatta varandra, öppna för samtal och kramar. Kommer visa sig om det här är början på ett än mer öppet och varmt samhälle. Eller om det dunkla nu får tränga igenom.

Intressant följa de val som har hållits, hålls i Europa. Hur ytterlighetskrafterna trängts undan.  Som i Holland, som i Tjeckien, som i Irland. Och som mycket väl kan komma hända i Frankrike efter det att första valomgången hållits. Känns som att vi som vill samarbete, håller en mittlinje, vill bygga broar – i alla fall långsiktigt - vinner terräng. Det finns alltså hopp i världen när så mycket står på spel. Hopp om kärlek, förståelse, värme, öppenhet – hopp om livet och framtiden.   

Sverige är, har länge varit, och ska fortsätta vara ett tryggt och fredligt land. Kungen har talat. Och med det går det enkelt försvara monarkin. Måste alltid kunna ställa oss frågan om vilket samhälle vi verkligen vill ha.

Ögnar igenom kvällstidningen och känner tårarna pulsera där inne. Går inte förneka känslorna. För 11-åringen och de övriga som drabbades av ond bråd död. För alla som skadades, för alla de som drevs in i flykt och panik. För alla de som tvekar hur ett mänskligt samhälle ska byggas.  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar