Känns så där lamslaget. Som det stundom kan göra. Förstärks med allt som sprids över sociala medier. Som det också vanligtvis görs. Men i sådana här ansträngda situationer gör det knappast saker och ting bättre. Men ryms väl inom det som Trump-etats ut som fejk nyheter. Förstärker avsändarens mening med att sprida ut ett budskap som ska förstärka egen vilja att uppnå något dunkelt syfte. Informationssamhället baksida.
Kommer väl visa sig vad som
var den enskilde terroristens syfte. Om han ens var ensam om upplägget, eller
det fanns andra bakom också. Som ett bevis på att det som inte kan hända ändå
faktiskt händer.
Om det är en enskild
galnings verk så kan det möjligen vara en sjukdom. Om det är planerat för att
slå mot samhället så torde syftet vara det vanliga. Det vill säga skapa kaos
och klyva samhället mot dom och vi. Nu gäller det som än viktigare än någonsin
att hålla samman. Knyta band. Ställa upp för varandra – oavsett varifrån den
eller den kommer. Samverkan och tydliggöra att världen till oss, oss med
humanistiska och demokratiska värden. Släpper vi in hatet så blir vi våra egna
förlorare.
Känslosamt ta in. Personliga
bilderna från så många i dagens Expressen. Berörd. Kändes så långt inne i
huvudet, i allt. Tårar som stockade sig trots att jag med stor säkerhet inte kände
någon som skadades eller dödades av vettvillingen. Måste vara något speciellt
som driver en 39-årig fyra barns pappa till det här.
Kylig dag. Vilket gårdagen
kanske också gav inspel till. Snö i norra Hälsingland påstås det. Utan dubbdäck
nu så det får helt enkelt inte växlas upp till någon form av ny hälsingevinter.
Ska ju dit i morgon. Stämma som det ju heter. Fast då blir det ju inomhus
förstås. Utgår jag ifrån. Kommer väl visa sig om det handlar om ett
sammanhållet lag, ett team. Vilket jag både tror som hoppas på.
En annorlunda stämma. Torde
det vara som dras igång under dagen i Göteborg. Så mycket politiska ställningstaganden
som helt enkelt måste lyftas. Nu när (S) hamnat i brygga. Sämsta opinionssiffrorna
de sista 100 åren. Nu kommer det säkert visa sig vilken falang som kommer ge
färdriktningen. De som drivs i riktning vi-mot-dom och i famn på brunskjortor.
Eller den falang som bygger mera på humanism och inser vilken brist på
arbetskraft som växer fram så tydligt över hela landet. En spännande inre kamp.
Den andra kampen om det är arbetslinjen som gäller eller fortsatta eftergifter
till den fridolinska skattehöjningsharpan. Skatt på avstånd för att klara den
internationella konkurrensen? MP, motsats till Mer Produktion. Hur många
eftergifter har landet råd med?
En promenad som fick
ersätta inställda tabata-passet. Med mobil telefonen fastsatt mot örat. Kanske
vore värdefullt med någon sladd, eller annan teknisk anordning. Så kunde jag
nyttja stavarna till annat än hålla under armen. Kunde ju ha en annan funktion.
Den stora utmaningen. Eller
egentligen Mission Impossible. Going for Gold utan en vinnande målvakt. Kanske
speciellt svårt i ishockey där målvakten ofta sägs vara 50% av laget. Och där
Brynäs Hockey är klart sämre än Frölunda som har en riktig goolie. Visade sig
också under eftermiddag. 1-1 svag insats, 1-2 lika bedrövligt. Än mer jobbigt.
Anders Lindbäck på läktaren. Bor i kommunen. Liksom väl också Jocke Eriksson. Två winning keepers. Nu
blev det oerhört spännande, i onödan. 40-20 i skottstatistik Brynäs Tigers. Men
blott 4-3 i vinstsiffrorna. Kevin Clark!
…………och i Stockholm – än flera
tillslag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar