Titta i framrutan

Tidigt eller inte. Klart det går göra en tillbakablick redan nu. Det man bör göra varje dag men ändå se mest i framrutan. För det är ju alltid framtiden vi når – inte forntid. Men vore korkat att inte ta lärdom av det som passerat.

Inom den utrikespolitiska scenen hände så oerhört mycket. Krig som rasat så intensivt at andra världskriget mest kändes som en stilla brusning. Som vi fick in i våra vardagsrum i sådan omfattning att det för många mest blev en sjuk del av underhållningsprogrammen. Bilder från det brutala som mest fick oss till att bli än mer tillbakasittande. Iakttagande och passiva till vad saker och ting egentligen handlar om. När fundamenten i en demokrati börjar krackelera så är vi ute på en svag is.

Det här skakiga året har också innehållit olika stunder när vi fått ta avsked av personer som betytt så mycket. Insett att ingen är odödlig trots persons utstrålning och styrka. Personer som gått vidare men som vi aldrig kommer glömma. De som levt sina liv men också nyttjat dem för att göra avtryck. Gett mening. Och innehåll. De finns där så många vars resa och vägar på olika sätt korsats. Ingen bör nämnas före den andre. Men det här med Stig, Stig Stigfinnaren gav oerhört starka intryck. Hur det kan vara möjligt att den som är starkare än alla andra och alltid fylld av möjligheter – snabbt kilar före. Lika ofattbart nu – som då.  

Men naturligtvis också ett år med personer som inte motsvarat förtroendet. Som bemött förtroende och öppenhet med baktaleri. Vid något tillfälle förstärkt av personer jag tidigare haft det största förtroendet för. Har haft, men knappast kommer bygga upp igen. De som så effektfullt rivit broar som förenat. Baktalare är det svårt annat än förakta. Få men som löss i hårbotten.

Så många kom kommit till vårt land för att söka skydd och börja sina nya liv. För många säger vissa. För många då de anses hota vissas trygghet. Och ändå inte förstått. Ändå inte förstått hur det ser ut i vårt land med så oerhört stort behov av nyrekryteringar. Förut var det främst i tekniska yrken – nu är det snarare i alla yrkeskategorier. Och med de stora pensions-avgångar som kommer här fortlöpande så behöver vi verkligen fylla på i dessa arbeten. Att då ha dagens höga arbetslöshet är en bedrift i sig. Jämförelsen med det andra europeiska landet som tagit emot mycket invandring låter sig göras. Jämförelsen med Tyskland visar på en uppenbar skillnad. De har ett upparbetat lärlingssystem som vi formligen borde skrika efter. Vi kan inte fortsätta med ett system som så tydligt bidrar till ett livslångt utanförskap.

Utmaningarna är många. De borde listas ned. Oavsett om de finns på det personliga och egna planet, i närsamhället, i föreningen, i kommunen, regionen eller nationen. Ibland är det samma utmaningar oaktat vilken nivå vi befinner oss på. Utmaningar som måste prioriteras, vad som är viktigare än andra. Och därefter bestämma hur vi griper oss an dem. Ha en struktur men också visa på verkstad, inte ständigt gömma oss bakom utredningar. Aldrig förut har vi haft så stora möjligheter som idag. Men de får inte tappas bort på grund av inaktivitet.

Vad nöjd med livet. Absolut – men det betyder inte att luta sig bakåt och lägga tiden i en gungstol. Nöjd med livet kan inte den familj vara som skickas hem med sin lilla flicka från förut så ansedda Karolinska sjukhuset för att direkt efter hemkomst få se sin dotter avlida. Nöjd med livet kan inte den Kaj Linna vara, som dömdes till att ha utfört två mord 2004 efter det som idag mest ser ut vara förtal. Hur går det att försvara sig mot förtal?

Ute är det fortfarande varmgrader. Ändå ser isen ut att ha lagrats på ett inbjudande sätt. Föreningens aktiva isvårdare med bland annat Mats, har uppenbart varit ute idag för att markera banan ända från Strandbaden till Hedåsen - och kanske också nyttjat den sliputrustning som Stig köpte in i Mora. Allt för att succén ska få fortsätta.

Provade annan affär idag. Märkte att jag inte hittade så väl mellan hyllorna. Men märkte också så många som handlade där och som jag så sällan – för sällan – möter i mina ”vanliga affärer”. Tog tid, massor med tid, att klara ut alla samtal. Och förstår att möten mellan människor är det som skapar förståelse och är grunden i all form av förändrings/utvecklingsarbete. Tacksam för mötena men mer avskrämd av summan på kvittot. Hade handlat lite för mycket. Bara.  

Fick ut passet idag. Trots den förändring som skapts när håranhopningen sanerades av Nils-Olov. Bilden på passet hade radikalt förändrats. Men handskriften var densamma och det var tydligen det som räknades.            

Uppenbart idag också – som alla andra dagar. Livet är för viktigt för att inte levas. Möten är till för att utveckla, skapa förståelse. Möten mellan människor har helt andra värden än alla former av telefonmöten och videokonferenser. I demokratin inryms närhet, öppenhet, kramar och glädje, liksom skämt.