Från ord till handling

Vet inte om jag skulle vågat själv. Nu kanske för hög ålder och för stela ögon. Fick i varje fall skjutsa Carl-Henrik till och från den där ögonoperationen. Den som ska befria honom från såväl glasögon som linser. Och göra det mer möjligt fungera på Räddningstjänsten. Enklare med exempelvis rökdykning. Blir nu några tuffa dygn med värk och naturligtvis en del medicinering.

Ordning och reda. I alla fall någon kontroll på egna ekonomin. Har varit lite si och så tidigare. Fick en god genomgång av bankens sakkunnige på frågor om placeringar och pensioner. Kör likartat med min egen ekonomiske analytiker – när/om han kommer hem på juldagens eftermiddag.

Stora Grattis till Avesta. Som tydligen landat en jättelik serverhall. Betydligt större än den omskrivna varianten i Luleå. Men så handlar det också om Google. Tydligen kommit från prat till avslut där i masriket. Hallen placeras i Horndal, granne med vår södra förpost, Österfärnebo. Exemplet visar hur viktigt det är att också ha kommunal kompetens, så att det inte enbart handlar om ord. Handlar om att komma till avslut! Så att det blir på riktigt. Riktigt är det enda som lönar sig.

Sveriges Radios kastas ut från Aleppo området. Anklagad för något som hon inte ens förstår själv. Syriska despoter som bara smäller på. Visst, finns despoter även på mer lokal nivå. Som smäller på när det väl uppenbarar sig någon möjlighet. Knepig avsändare, trodde jag absolut inte.

Gick uppenbart bra att lura fram trots att det inte handlade om Brynäs – den här gången. Lura fram mamma för att se Tre Kronor på rysk is. Ett mycket orutinerat landslag mot ett toppat hemmalag. Men med fighting spirit i klass med Karl den 12:e trupper så stod blå/gult som segrare när väl krutröken skingrat sig. 3-1 efter två ”äkta” Brynäsmål och ett tredje av f d Brynäsare. Kändes gott.

Kanske det blivit en del tappade krafter i rysk idrott sedan deras stora dopingprogram avslöjats. Och som omfamnat så väldigt många ryska idrottsmän. Idrottslig framgång naturligtvis som en propagandavara för den här typen av länder. Då betyder idrottsmäns väl och ve intet.  

Pyssel har väl aldrig varit min stora grej. Men ändå ärligt något fascinerad av Ernst när han visar sina konster. Hantverk, mat, snickerier – ja, allt. Känner stämningen direkt genom TV rutan.    

Borde naturligtvis. Men blev ändå inte av. Borde ha tagit den där promenaden. Avstod också från att ens smaka på godiset som bredde ut sig så där inbjudande. Tänk om det skulle växa fram något som kunde liknas vid karaktär!