Julafton med stämning

Varm morgon. Fem plusgrader omöjliggjorde matchfixare Jannes planer. En förmiddag med hockeymatch på sjön. Tydligen hade han igår bra förutsättningar på sin egen vik. Men nu kanske mer badvik – igen.

Ramlar in antal julhälsningar – som jag uppskattar. Samlar in i rummet intill hjärtat. Tänker på då mot nu, förändringar. Både positivt som ibland något negativt. Allt svårare bli samlade. Umgås. Samtidigt som det finns framsidor på det mesta. Gäller alltid möta dagen och morgondagen nyfiket och inte borra sig ned i oförrätter. Tänker inte vända på nyfikenheten, viljan att komma framåt med saker och ting, öppenheten – bara för att några få inskränkta personer inte vill leva i annat än bakom skyddsmurar. Hur skulle världen ha tett sig om den drevs av enbart bakåtsträvare?

Positiv kille. Som jag fått känna under flera år nu. Men fortfarande trots julafton kvar på sjukhuset. Under god kontroll. Och med stor tillförsikt. Måste få återkoppling under dagen idag. Klart att ting tar tid, och får ta tid, när det är hälsan som vankas.

Opinionssiffror en julafton. Kanske något att verkligen lita på. Nu när olika opinionsinstituts siffror räknas samman. Är egentligen enbart et partis ställning som berör speciellt under glädjens högtid. Plus 0,7% och nu uppe i respektabla 9,2%. Fattas bara. Grön, äkta färg – att lita på. Och inte förhandla bort i någon konstruerad konstellation. Oerhört viktigt det där – vem/vilka som får förtroendet sköta en förhandling. 

Litet annorlunda jul. När traditionen bryts mot en verklighet som är i viss förändring. Killar som har sin situation ta ställning till. Och går ju inte dela sig. Det viktigaste för min egen del är naturligtvis att deras egna livsbyggen håller ihop. En liten försynt viskning höres; Dags skaffa egna barn. Men i morgon kommer de ju alla. Även om det lär bli fram emot kvällningen. Natten är ung.

Spröd. Oaktat egen livmedikus så hamnade även drottningen på sjukhuset. Med övernattning. Säkert en massa tyckande, åsikter och spekulerande i morgondagens tidningar. Ohälsa kan drabba alla.

Ritsch, ratsch så ramlade de in. Antal julhälsningar från när och fjärran. Alltid trevligt ta emot när något kommer med kärlek och värme. Lokalt, regionalt, nationellt, spanskt, amerikanskt.

Ett samhälle måste faktiskt fungera även när dt är helg, när det är natt. Hälso- sjukvård, räddningstjänsten – och andra viktiga yrkesgrupper. Här präst och kantor på julmässan. Klart jag går, stämningsfullt. Och med präst som bjuder på sig själv med värme och utan falskhet. Det finns sådana också.

Lyssnar noga i julaftonens lägrande mörker. Hörs tydligt. Viktor Rydbergs mäktiga stämma som fyller ut eventuella tomrum och ger huvudrollen till kvällens frontfigur – tomten;

 Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård, djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Står där så grå vid ladgårdsdörr, grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr, upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta, över en underlig gåta.

För sin hand genom skägg och hår, skakar huvud och hätta —
»nej, den gåtan är alltför svår, nej, jag gissar ej detta» —
slår, som han plägar, inom kort, slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla, går att sköta sin syssla.

Går till visthus och redskapshus, känner på alla låsen —
korna drömma vid månens ljus, sommardrömmar i båsen;
glömsk av sele och pisk och töm, Pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över, fylls av doftande klöver; —

Går till stängslet för lamm och får, ser, hur de sova där inne;
går till hönsen, där tuppen står, stolt på sin högsta pinne;
Karo i hundbots halm mår gott, vaknar och viftar svansen smått,
Karo sin tomte känner, de äro gode vänner.

Tomten smyger sig sist att se, husbondfolket det kära,
länge och väl han märkt, att de hålla hans flit i ära;
barnens kammar han sen på tå, nalkas att se de söta små,
ingen må det förtycka:, det är hans största lycka.

Så har han sett dem, far och son, ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart, blomstrade, åldrades, gick — men vart?
Gåtan, som icke låter gissa sig, kom så åter!

Tomten vandrar till ladans loft: där har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft, nära vid svalans näste;
nu är väl svalans boning tom, men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka, följd av sin näpna maka.

Då har hon alltid att kvittra om, månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg, lyser månen på gubbens skägg,
strimman på skägget blänker, tomten grubblar och tänker.

Tyst är skogen och nejden all, livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall, höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm, tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara, undrar, var källan må vara.

Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård, gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.