Ett skutt, ett hopp. Eller
blott bara en enda natt. Så byttes ett år mot ett annat. Ingen lång berusande
fest. Överlåtes till andra. Blev ju den där inledningen med premiär i
bastutunnan. Och fick svetta ut ordentligt, det som bör ut ur kroppen. Måttlighet.
Blott en öl. Men kanske en vana som började byggas upp.
Spännande fyrverkeri som
blossades av intill Strandbaden. Mäktigt – och kostsamt. Men oroande. Finns ju
djur. Ropade många gånger efter Sixten. Underbara katten – som aldrig kom. Hann
till och med kolla in junior VM fighten versus Canada – Sverige. Ingen höjdare
med svenska ögon betraktat. Rena rama femettan. Nu väntas utslagningsmatcherna.
Vinna eller försvinna på måndagskvällen.
Lägg time. Under nattens
sena timme krafsade det på balkongdörren. Klart det var med glädje jag hoppade
upp och släppte in Sixten. Verkade trygg! Bästa gåvan!
Tog tillbaka en del tid
redan idag. Sängen blev boning ända fram emot 09-tiden. Spillde bort
förmiddagen. Kan inte få bli någon vana. Trots att jag på sätt och vis blivit
över så kan det inte få betyda att jag sover bort dagarna. Promenad borde jag i
varje fall klara av att utföra.
Provade idag också –
promenad. Men fungerade inte alls. Så himla halt. Samtidigt omöjligt med
sparkstötting. Provade – nitlott.
Gårdagens löfte till mig
själv dock uppfyllt. Halkade upp till kyrkan och fick dit några tända ljus.
Speciell dag, nytt år. Men alla dagar – högst speciella. Allt för att fyllas
med verkligt innehåll.
Var inga bortspillda
timmar. Se på andra dagens deltävling inom Tour de Ski. Damerna som drog. För
där finns ju Frida Karlsson. Och där hon ställer upp fylls tiden med
möjligheter. Ger sitt yttersta, med smittande leende. Vilar aldrig på hanen
utan drog fram en grupp till att åka i hennes luftströmmar. Kanske inte alltid
taktiskt men alltid fair play.
I övrigt. Ingen sport att
dras till. Inget inom SHL. Nytt år, nu måste något hända. Nu är det dags att
klättra i serien. Allra viktigaste positionen – målvakten. I Kanada sägs det
handla om 50 procent. Det som hitintills levererats i Brynäs? 10 procent?
Maximalt. Upp till bevis. Fågel eller fisk. Det är hög tid nu. En gång Brynäs –
alltid Brynäs. Fast det är betydligt enklare i medgång.
Lugn dag. Inte mycket som
hände. Blev en TV serie. Ett avsnitt avlöste det andra, etcetera. Precis som
det är med godis. Då svårt sluta äta. Drama som verkligen känns – så svårt blott
sluta och vänta in nästa avsnitt – någon annan gång.
Värdefullt besök. Betyder
så mycket. Att vara nära. Vardag som fest. Kanske inte alltid säger det heller.
Öppenhet och förmåga visa känslor, det som gör skillnad på en människa mot
något annat.
Dramatiskt flera dagar.
Veta att mycket nära vän hamnat på akuten – och visste inte anledningen. Men nu.
Inet att oro sig för. Viktigt ta det som känns på allvar och sedan få bocka
utav. Seriöst och kunskapsmässigt hanterat.
I morgon, redan vardag. Inte
lika intensiv planering längre. Men inser. Jag måste få till det. Fylla dagar
med vettigt innehåll. Allt det som gör skillnad. Vänta är ju ingen medicin. Alltid
upp till en person att själv ta aktiv part i framtiden och vad den kan erbjuda,
byggas till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar