En sådan här varm och vänlig svensk
sommardag. Som gjord att njuta utav. Men på många olika sätt. Visst drog med
säkerhet intresset för olika badstränder. Märktes inte minst hemmavid. Massor
med bilar som inte hittade några parkeringsmöjligheter. Inte ens bland rötterna
på 250 åriga tallars rötter. Blev parkering på vägen med förbjud att stanna. Det
som skulle lösas med frekvent parkeringsvakt som skulle lappa. Hur det skulle
skapa flera parkeringsplatser? Omöjligt förstå men det finns ju antal personer
som har de här strategiska jobben.
Hade ju uppdrag. Skulle verkställas. Se på två hus i Eskön
Gävle. Som hus betraktat – ypperliga. Båda byggda 2019. Stora komplex. Klara
fördelar med utemiljön – på sina sätt. Och sedan en lista med allt det där
andra. Men det viktigaste – ska ju inte bo där själv. Får lämna över mina
intryck till de presumtiva köparna. För beslut;
det ska ju inte jag fatta. Borde bli en lista med fördelar kontra
nackdelar.
Glädje, visst för många men besökarna på Gröna Lund. Även
de som inte direkt drabbades av den stora olyckan så måste det varit en tuff
dag i varje fall. En död men flera allvarligt skadade. Så som det inte får vara
när man betalar sina biljetter till parkens åkattraktion. Katastrof för alla
och envar. Sju dagars helstängning – sedan ska Parken försöka få besökares
förtroende. Hur tusan det nu ska gå till. I en sådan här händelse är absolut
alla stora förlorare.
Förtroende. Knappast det som Putin har. Inte ens i sitt eget
land. Skulle ju avfärda Wagner gruppen och se dem som förrädare. Men det
klarade han inte alls utav. Fick stöd från Belarus för att komma ut ur den
rävsax han hamnat i. En skämtfigur som hotade en annan skämtfigur. Osäkerheten
i det stora landet borde oroa oss alla.
Blev ett fint möte på terrassen. Två av killarna med sina
respektive. Alltid så härligt när de kommer och visar upp sig. Kryddat med två
flickor förstås. Som möjligen kommer allt närmare denna vecka. Med föräldrar
som beger sig till Göteborg, Ullevi. Och väntande Bruce Springsteen. En vecka
som möjligen kommer bli lite orolig genom regn som i varje fall ska tränga in
västerut.
Söndag och morgon. Som så ofta förut. Ytan framför
Klockargården kallade. Och där möte med inarbetade gänget. Annorlunda träning
för tabata gruppen denna dag. Stationsträning med två varv på dagordningen. Egentligen
för lite men blev dock enda rörlighetsträningen denna dag.
Klart jag kände det nödvändigt. Med telefonuppkoppling
tillsammans med bild mot Nils-Olov med familj. Skulle gett mycket om de också
gav sig tillkänna här – och ofta. Kanske längre fram, någon gång.
En del planering behövs. För att verkligen få ihop
kommande vecka. En stor händelse som visar att vi som människor är ytterst
sårbara men också stort fokus på att ge två flickor några härliga dagar, dygn. En
utmaning som blott stimulerar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar