Litenheten

 

Den här dagen då verkligheten trängde sig på obönhörligt och hårt. Så småningom kom samtalet som klargjorde att jag borde fåt smset natten mot fredagen. Men hittade inget då, hittar inget nu. Egentligen ointressant med hur det var med smset. Det viktiga är händelsen och hur det medför förändringar. För främst de allra närmaste, de närstående.

Finns många exempel förut hur livet är allt annat än rättvist. Ung i sin bästa utvecklingsperiod. Så borde det vara. Men så finns det detta med sjukdomar också. Som tränger sig på. Finns där någonstans. Och drabbar. Hårt skoningslöst. På visst avstånd har jag fåt följa vad som händer och inte händer. Pågått så himla länge. Kanske någon därmed tror att det gått förbereda sig. Men givetvis har det varit omöjligt.

Känns ändå som det infunnit sig frid i tanken. Acceptans. Har ju inte haft annat välja mellan. Så lång tid, så många tankar som säkert vandrat, kommit, gått – för att sedan komma tillbaka igen. Men också – med säkerhet – att det lämnas minnen efter sig – minnen med mening som vårdas vidare nu och alltid. Barn – barnbarn- Klarar inte själv ens av tankarna. Kunde jag ha burit någonting? Gjort något som hade underlättat? Så tacksam ha fått vara bredvid men nära ändå genom att ha varit uppdaterad.

Livet är inte rättvist.

Inga dödsoffer som uppstod på Sätrabranden. Inte att jämföra alls med ovan. Men ändå – visar att människor ställer upp för varandra. Insamlingar av pengar men också förnödenheter. Eller den restaurangägare som bidrog med mat, med pizzor när det var som värst den där dagen.

Sätra, närheten till Monitor Arena. Till Brynäs och väntande årsmöte. Finns en konstruktiv sida i föreningen. Utmanas nu partipolitiskt från SD håll om att skapa kaos i ordföranderollen. Så oerhört obegåvat – om man verkligen älskar sin egen förening. Men för insiktens skull måste ju trådarna hitta varandra. För att förstå. Skulle destruktivitetens kupp lyckas känns det inte meningsfullt ha medlemskapet kvar. Men så många kortsiktiga och hatfyllda individer måste det vara omöjligt mobilisera på ett årsmöte!

Finns ingen vas som är så vid för att ta emot. Ta emot min högra fot så stor och fylld av rosfeber. Hoppas på penicillin kursen. Ingen värk nu men size! XXXXL. Och givetvis inget att leka med.

Stapplade omkring på Hembygdsgården vid onsdag eftermiddagens arbetspass. Kanske kunde bidra med någonting i varje fall, eller tog åt mig något att biträda med. Härligt gäng som kontinuerligt kommer och bidrar på olika sätt. Fast idag – tillsammans med mängder av knott.  

Förklaringar hit – eller dit. Energiförsörjda till överkomliga priser – eller inte. Fossilfria energiskapande lösningar och därmed möjlighet för svensk exportindustri att konkurrera world wide. Eller inte. Närmast otroligt – men kanske typiskt svenskt – at under tre dagar föra samtalet om möjligheten få bygga 51 vindkraftsverk 1,5 mil utanför vår kustlinje – eller inte. Sammantaget betyder det ett hot som finns där mot svensk välfärd. Även här behövs linjer som kan koppla ihop så inte nej sidans vansinne slår sönder vårt land.

Sen kväll. Inga uppdateringar ännu. Men brinnande tåg i tunnel Österrike med 200 passagerare påminner om vår litenhet. Tufft när det inte möjliga trots allt inträffar.