Finns det tro - finns det hopp

 

Närmar sig med stormsteg. Alla Helgons Dag. När så många visar vördnad till sina avlägsna. Och en än mer viktig dag. Få det där ljuset tänt i kyrkan för mamma. Och få göra det tillsammans! Till och med få hålla i det där speciella ljuset som det ska tändas med. Känslor, minnen, gemenskap. Så stort, så innerligt. Och samtidigt tillsammans med sönerna och deras familjer. Undrar stilla om det här är möjligt för andra också – få uppleva.

Och passar naturligtvis på att prata med de som gått före. Klart det går på något sätt. I tankarna – alltid. Men just på söndag än starkare. Och även i Gästriklands äldsta medeltida kyrka. Och alltid – vet jag – personligt dirigentskap av Kajsa.

Mörkret, det som gör tiden så högst speciell. Och blir så – fram till dess att den vita varan börjar lagra sig. Och den kommer ju alltid så där oplanerat. Och alltid blir det snabba ryck. Byta gummit på bilen. Och har ju Martins löfte, ställer upp när det blir dags. Vill ju inte glida runt – när det inte behövs.

Empati, att bry sig om sina medmänniskor. Så stort. Och ännu mer fantastiskt då det inte är tillåtet för alla att visa utåt. Att visa utåt – finns uppenbart mycket förhoppning om mänsklighet och framtiden. Att våga stå upp när det blåser skiljer förmågan att se möjligheter mot de som mer lever i förtalningens mörka skuggor. Klar uppmaning till alla; förstå meningen med livet. En ynnest att våga vara sårbar. Den som ständigt går med en riddarutrustning har svåra dagar. Rosten äter oftast upp desamma inifrån.   

Gäller att välja. Och väljer givetvis budskapet att alla ska få sina möjligheter. Med också en tydlig målbild, tydlighet i att man också ska hoppa över ribban. Men att ribban ska få ligga på olika höjder, utifrån vars och ens möjligheter. Respekt för precis alla olika jobb. Vissa kanske enklare – men aldrig simplare. Ala behövs, tillsammans. Så klart jag lyssnar in vad som diskuteras även dessa dagar i Göteborg.

Blev nog en hel del dieseldunk idag. För de som Dennis Bergman bjudit in till utflykten på Östersjön. Och mycket stor medial uppmärksamhet. Vissa emot vindkraft, andra för vindkraft. För Dennis och hans släktingars del – för. Men inte för det aktuella läget. Önskar det längre ut. Själv också lyssnat in fiskekonsulenten trots att densamme inte var med idag. Hans åsikter är ju inte riktigt Dennis! De borde få mötas. Tillsammans och själva.

Lite orolig. Gårdagens tydliga fråga; Kan jag få ringa dig i morgon? Svarade givetvis ja. Men något samtal kom aldrig. Undrar givetvis om något hänt! Eller var det blott en form av spel, teater?

Tillbaka blick. Helt annan avsändare – med samtal som kom så regelbundet – förut. Men numera så oregelbundet. Och i så fall mer ifrågasättande. Visar väl att världen snurrar och saker och ting förändras.

Turen till Österbor. Blev medveten om att det finns en tydlig grund stå på. Som byggts upp av vissa – medan andra aktivt försökt producera en dyig våtmark. Finns det tro finns det hopp. Finns det kärlek finns det en framtid.

Vilken kvällsglädje. Tre flickor som verkligen hittat varandra. Nu bygger de dessa varma broar tillsammans. Ända till söndag eftermiddag.

Klart jag sjöng med i låtarna. Nu när Idol vandrade vidare med sit fredagsframträdande. Ikväll temat ABBA. Öppnade dörren och sjöng rakt ut i rymden; Take a chance on me.