Dialog som framgång

 

Undrar hur mycket det går packa i en väska. Eller kanske i en hel dag. Blir fullt, men samtidigt inte. Idag var det onekligen mycket som packades ned.

Hela förmiddagen och del av lunchen. För uppgifter inom det lite annorlunda området krigsorganisation. Verkligen pålästa personer. Och inspel som inte alls ligger inom vardagen. Men nu tränger sig på i en orolig värld. Ansvaret vilar tungt på oss vare sig det handlar om region eller kommun. Vissa frågor ställdes också. Fyllde själv i en hel sida och sände över. Många av frågorna kom det också svar på, även om några besvarades med vet inte. Och det är ju ett svar det också.

Gott att det var andra uppkopplade från vår sida så det går föra konstruktivt samtal, dels över vad vi hörde – tog in – uppfattade  och dels över vad det nästa steget kan vara. Så förmiddagen var definitivt inte en isolerad händelse över antal timmar. Fortsättning följer. Beredd vara med att hålla i stafettpinnen.  

Snabblunchen på Strandbaden. Blev en omöjlighet men fick ändå med mig en låda med varm mat hemöver. Gick ju att skotta in samtidigt som nästa uppkoppling vandrade in över skärmen.

Men helt nytt ämne. Denna gång Jämlikhetsutredningen. Imponerad över arbetet. Antecknade så det glödde. Men matade mest upp informationen i huvudet. Hela tiden jämfört med hur det ser ut och vad det går göra åt situationen. Att möjligheterna är olika visste jag definitivt före. Men att skillnaden är så stor! Livslängden ökar starkt i vårt län, men minskar för de som inte har ens gymnasieexamen. Att leva på bidrag, att få sin egen livschans. Också beroende var du bor, hur du bor, vilka föräldrar du har, om du kommit in i landet etcetera. Rättvisa? Nej, det är något helt annat. Samtidigt så fattas det så många människor att bemanna alla de jobb som finns. Med andra ord är alla positiva steg också positivt för alla. En investering, inte en kostnad.

Också inspel vad som händer politiskt – eller inte alls. Inom det nära. Och samtidigt en form av icke spegling att saker måste hända men där informationen, dialogen inte alls finns. Försöker förstå men svårt förstå hur det kan ske i någon form av demokratisk organisation. Eller om det blott handlar om tappat bort bollen.     

Bilfärd. Denna gång mot Österfärnebo. WDP. Tyskt bolag med vindkraftsambitioner. Mötesplats Gåvan. Och varmt mottagande. Störtskön kram från Jenny. Alltid varit en färgstark personlighet och nu arbetande direkt för Hela Sverige ska leva – rörelsen.

Fick inledningsvis en god inblick i det vi kommunalt namnger som råd. Denna gång pensionärsrådet. Var det organisatoriskt bör höra hemma, och hur det bör kunna få verka. Alltid värdefulla inspel. Bara tacka och ta emot.

Många var det från Färnebo som mött upp. Några starkt negativa röster men de allra flesta istället nyfikna och intresserade. Fullt klart i Österfärnebo bor i allra högsta grad positiva invånare. Kanske tillhör spelets regler att några ska spela den sura och negativa rollen. De allra flesta fokuserade på att se möjligheterna och hur ett samhälle ska vara med och bidra för dagens och morgondagens positiva klimatavtryck. I alla fall reducera dem starkt. Ganska många som mött upp. Säkert femtio personer. Konstigare alla de som inte verkade vara intresserad. Klart jag knöt kontakter.  

Många var de intrycken jag kunde föra med mig hem. Missade ett orakel men kanske kan få det återrapporterat i morgon i alla fall. Får väl lägga nattsömnen åt sidan för bearbetningen istället.

Sov sött och god ny morgon