Skott kommer

 

Guidad tur på gravarna. Låter inte allt för upphetsande. Lite mer när det handlar om Sörby Gravfält. Gravfältet från vikingatid. Även om många gravar är borta efter det att vägen drogs fram som AK arbete 1921-23. Skulle säkert varit helt omöjligt i dag.

Guidad tur i all ära. Men helt speciellt när guiden heter Richard Schiller. Gör alltid allting så helt levande och personligt. Trots lite blandning med regnväder så kom i alla fall 22 personer. Gott humör, stor nyfikenhet. Den som missade får verkligen skylla sig själv!  

Tydliggjordes så väl vad som ryms i respektive grav. Eller vad som kan finnas där då det också varierar. Både vad gäller värdesaker plus hur många som kan rymmas däri. Också det speciella för oss här, nyttja slagg i gravarna. Fanns mycket historia som Richard formligen grävde fram under eftermiddagen. Och smakade bara än mera!

Richard tog även bild på den s k spötallen. Som vi räddat från att kapas ned. Av en ren tillfällighet. Hade den strukit med så hade det blivit en mycket dyr kapning. Gäller ha koll på grejorna. Egentligen en ruggig historia. Alltså till vad tallen nyttjades. Trots hemskheterna kan inte historien skändas.

Var en form av pangsöndag. Som det är när skjutningen inför älgjakten ska genomföras. Och vårt eget jaktlag som en form av värd. Fyra skott som ska hållas samman. Bör inte vara speciellt svårt då det skjuts på ett icke rörligt mål. Och det fixades galant av våra jaktlagsmedlemmar. Trevligt lag med god sammanhållning.

Lite överraskad faktiskt. Att även Carl-Henrik ville med till Kilen och prova med antal skott. Med målsättning at fixa det där med jägarexamen. Vilket inte kan vara några problem för honom. Vare sig med skjutningen eller teorin.

Hoppas med i första aktiviteten redan 08.30. Knappast överraskande för någon att jag var på plats vid tabata träningen. Behöver det verkligen, kanske till oh med oftare. Borde planera allt efter dessa tillställningar. Men går ju inte jämt, finns ju annat och andra som pockar på.

Annorlunda för Anna-Greta, Annika och Yvonne. Vandrade runt vid Kungshögarna Österfärnebo. Vandring på möjligen 15 kilometer. De fick väl också smaka på lite nederbörd. Men kom ändå till rätta under eftermiddagen. Har aldrig gått där själv. Och kanske heller aldrig blir utav.

Ingen Pingen idag. Men det finns ju flera dagar. Återstår en del saker och ting även hemmavid som jag behöver biträde med. Och kanske blir en av de närmaste dagarna.

Blev inget besök från Åkersberga gänget det här veckoslutet. Som det var planerat. Men någon gång, lite längre fram. Kanske, kanske när Lou fyller sitt första år. Men det först den 26 september. Nu känns det mest bara ont. At se bilden på Leonie när hon på dagis kliver upp i en skottkärra. Far rakt ned med ansiktet i asfalten. Det positiva – klarade alla tänder. Men lite tankar bör kanske kunna krävas även på ett dagis.  

Fin avslutning på veckoslutet. Fint – men mycket kort. Att få komma Ilse och Lou nära. De ger livet en mening för alla som kommer i närheten av duon. Inte mist smittas av den livslust och glädje de alltid signalerar.