lördag 25 september 2021

Många att

 

Klart jag velat vara med. Klart jag borde ha varit med. Behövde det och än mycket mera ändå. Såg ju hur de tränade på håll. Som vanligt strax nedanför Klockargården. Men går ju inte göra två saker samtidigt nu heller. Ingen träning, tabata gruppen fick liksom sköta sig själv. Men blir ju en dag i morgon också.

Klart jag velat vara med. Och fixa till byggnationen av de där älgtornen som var på tapeten idag. Alla som kunde för at bidra. Men så då inte jag själv. En dag med gemenskap i laget som inte kunde realiseras. Men någon annan gång – kanske.

Klart jag velat vara med. Nu när Leonie, Ilse och Lou äntligen fick möjlighet träffas och fortsätta bygga sina relationer. Vara en del i deras lek och umgänge. Fast har ju utlovats söndagen – så då får den bli helig istället.

Klart jag borde varit med. Nu när Keneth gav sig tid at byta ut de där ruttna brädorna. Borde ha varit den där hantlangaren. Och samtalspartnern. Nu fick han fixa till allt själv. Fast jag förstod, blir alltid bra.

Klart jag velat vara med och tagit del av alla de där debatterna. Allt man kommer så nära när man får förtroendet tjänstgöra som ombud på stämma. Och som andra år – många frågor var det som dryftades. Men går inte at få frågan fem i tolv, kastas in som ersättarens ersättare. Allt för mycket som var fyllt i kalendern och inte kunde avbokas.

Klart jag velat vara med och på plats fåt ta del av Brynäs hemmamatch vs Skellefteå. Men fortfarande inte full öppning för åskådare på läktaren men matcherna går ju alla i TV. Så det var inte problemet. Istället at det fanns annat på mitt eget program just idag.

Blev en full dag på Skommargården Högbo. Från början inte så där upphetsande – men mycket fort väldigt intressant. Oerhört skickligt ledarskap för dagen bidrog till at det blev än mer högintressant. Att bygga framtidens bilder gemensamt var en rejäl höjdare. Undrar om alla förstår vilken enorm pärla vi har ibland oss.      

Lotsades framåt. Från idag och mot tio års framförhållning. En bedrift i sig självt. Mång frågor dryftades, många inskick. Positiv och delaktig stämning. Ett sätt att bygga upp relationer. Blicka framåt och staka ut resan.   

Värdefullt också att ifrågasättas. Gjorde allt för att ta det på allvar. Samtidigt som det är så svårt att just i dagens sällskap aktivt försöka göra skillnad på människor. Vi mot dom. Märkligt men säkert inte genomtänkt. Den gången. För att kunna föra en människa i en riktning måste man också först hitta människan. Bygga relationer och förtroende. Uppenbart inte den lättaste grenen. På samma sätt. Som när någon inte mår bra, när någon hamnar i trångmål – då stannar man till och försöker bidra. Tänka till retroaktivt och på något sätt tycka-synd-om, också en människosyn! Men knappast givande, närmast genant berätta om.

Hann med nästan två perioder. Så himla spännande, intressant. Men inget nagelbitande. Det var för så många år sedan. Nervositeten som släppte först när matchen var slut. Då stod det skrivet 3 mot 1 och i hemmafavör. Och vips så leder Brynäs SHL tabellen. En stor händelse. Oh allt annat än vad expertisen tippat. Men mycket kvar, hittills knappast ens början på början. Säsongen är lång. Men ändå – söka alltid glädje, söka alltid något att fira. Och firar gärna hela hockeysäsongen igenom.    

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar