Påminde om de där vintrarna – när de fyller känslorna med välbehag. När kinderna ständigt strävar efter at visas upp mot någon utevägg med solen som glassar. Ofta mars månad. Och mars månad är det ju nu. Dessutom den snö som kom i veckan. Och himlen som ler sitt soligaste leende uppe på en blå bakgrundshimmel. Årets härligaste dag. Dagen som ger mening och intryck året runt.
Junior VM skidåkning stafett. Tjejerna först ute. Tittade på Expressens sändning. Och ganska bra, femte plats för svenskorna. Men det var då. För granskning visade att två lag, Tyskland och Ryssland åkt fel. Därmed vandrade svenskorna upp till tredje plats. Och därmed ett bronstecken. Och hade inte USA tagit sig förbi på slutsträckan så hade det blivit silver. För norska laget. En mycket blygsam placering. Men så handlar det ju inte om seniorer. Så pass unga att de inte gått in i åldern för astma medicin, ännu.
Lika vackert inne som ute. Upptäckte jag på eftermiddagen på Stadshuset. Längst upp så når man ju nästan himlavarvet. Och inne också väldigt lugnt, veckans lugnaste period.
Tacksam att bli uppringd av länsstyrelsen. Och uppgraderad vad som händer. Och att det händer. Samtal, med ärlig variant, då kreeras det som gör skillnad. Att ha nära och ärliga kontakter. Det som alltid är skillnaden mellan framgång och något helt annat.
Fick frågan idag. Vad ger det där. Att vara medlem i, delaktig i? En fråga som jag själv mycket väl kan ställa kring mycket arbete, mycket medlemskap. Och inser att saker och ting verkligen kan ge. Om man också ger något själv också. Vara med i det ena eller det andra ger aldrig något om man själv bara är passiv. Kan räkna upp massor med exempel. Därmed hoppas jag frågan får leva vidare till kommande vecka.
Var och en för sig själv. Samtalen idag under lunchen med Öivind, Gunnar och Shiyar. Vardagssamtal som alltid ger när det är ärliga personer som ger av sina egna tankar. Öivind som nästan hela livet gör sina fem kilometer tre dagar i veckan. Att han passerat 70 år gör ingen skillnad. Liksom allt annat som också följer sina egna uppsatta traditioner. Just idag ingen tradition, ingen vana. Mer ett konstaterande att han haft mycket tur när han häromdagen blev påkörd av X Trafiks stora buss. Märkligt att en busschaufför inte klarar av att hantera fordonet, utan utsätter så många för livsfara.
Öivind kunde också berätta om att de där som kört sina bilar ut över Storsjön. Och konstaterat vägen som Sveriges vackraste. Då blev plötsligt vägen än vackrare när jag skjutsade in honom till stan.
Från Shiyar fick jag en ordentlig bakgrundsbild vad som händer i Syrien. Så många olika grupperingar som står emot varandra. Och i eländet stundom också tillsammans mot andra våldsamma krafter. Världen är inte alls så lätt att förstå.
Nästan skjuter ingen hare. Men förlust uppe i Edsbyn mot hemmalaget med 4-3 var nästan ett par skär framåt. Unga Saik mot ett helt segertippat hälsingelag. Plötsligt blir utomhusmötet på Jernvallen måndag kväll intressant!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar