Att vara på plats

Historiskt. Då torde det vara naturligt att vara på plats. Och fullt blev det i arenan. 4.223 är full kapacitet. På fotboll i Göransson Arena. Och underlaget finns inte mycket klaga på. Lagom i det mesta, studsar, svikt. Närmast otroligt hur bra det kan vara, trots att mattan ligger direkt på betonggolvet.

Handlade om Svenska cupen i fotboll. På hemmasidan ställde Sandvikens IF upp. Och som motståndare – de som kallar sig Stockholms Stolthet och heter tydligen Djurgårdens IF. Det var många anhängare som Djurgår´n hade med sig. Röststarka och vid ett tillfälle också bengal försedda. Släcktes så småningom, röken forcerades ut ur hallen då en jätte-fläkt sattes igång. Märkligt att bengalen kunnat plockats in, då alla ju skulle kroppsvisiteras.

SIF skapade antal kvalificerade tillfällen. Men inte riktigt fokuserade i avsluten så rann det hela ut i sanden. Mer effektiva – Stockholms laget. Efter en kvart ledde man också med 2 mot 0.  Och samma resultat i halvtidsvilan. Men så sista kvarten – öka takten – Tidaholm. Eller till och med utan Hammarbys ramsa så kunde rödvästarna trycka in två bollar. Måste väl ses som något överraskande att ett lag som är rankade så lågt kunde plocka ena poängen av svenska mästarna i en tävlingsmatch!  

Historiskt var det i alla fall. VM slutspelet 1958 på Jernvallen med i den gruppen Wales, Mexico och Ungern. Och så detta 2020. Historia som skrivs i någon annan form. Men definitivt något som blir kvar i den bok som lämnas åter till eftervärlden.

Också speciellt ta del av så många personer som ärligt inte gillar – eller kan fotboll. Över huvud taget. Märktes också när SIFs bäste spelare utsågs. Kristallklart at det måste stå mellan nummer 15 och 17. Men blev något helt annat! Att vara på plats och spegla sig i sin egen närvaro – är en sak. Att vara på plats för att man ärligt är intresserad av leken med bollen på det gröna fältet – är något helt annat. Fast konstigheter har ju skett förut. Inom andra ämnesområden. Så what?

Lukas gillade matchen speciellt – fick ju slå följe med laget in på planen. Hand i hand dessutom. Och ta emot stora applåder. Med mer träning kanske han också får slå följe med Årsunda IF killarna på planen. Stort – större – störst!

Blev en resa hem. På väglag som kändes enormt skakigt. Så enormt halt. Var ärligt och uppriktigt ordentligt rädd innan jag kunde svänga av väg 272. Nyspolat och nyfryst.

Förspel till matchen. Eftermiddagssoffan. Med intressanta personer som det samtalades med i foajén från scenen. Mest intressant – FAM. Ägarkonstellation för Wallenbergs sfären. Just i Sandviken Ipco. Något märkligt, tre världsledande företag i en och samma kommun! Ipco – Sandvik och Big M (Microsoft). Lika bra nypa sig själv i skinnet för att registrera – det är faktiskt sant! Nu har vi så mycket på plats att det som kan vara skillnaden nu. Vi själva. Axla ansvaret för att växla upp för tillväxt, bygga boenden, vara på tårna. Eller blot bygga skyddsvallar och försöka skydda oss själva! Klart att det senare alternativet inte är något alternativ alls.

Räddat livet igen? Kanske, möjligen. Gjort det en gång, förhoppningsvis igen. En gång för något stopp i halsen. Nu genom att hitta något i halsen som är verkligt och skapar någon form av illamående, yrsel – som en hiss rakt ned. Något otyg i kärlen. Bara buga och niga åt hållet Västra Höle. Hon är helt underbar och fylld av empati, Hannah-Karin. Inte fråga om live and let die. Utan istället live – and live again and again.