Kände mig uppmärksammad. Tagen på allvar. Samtal, dialog och förtroende. Börje fixat tid hos neurolog. Hon tog sig an uppgiften grundligt. Men någon slutsats – knappast. Däremot tydliggjorde hon nästa, kommande, insats. Så hitta något – det torde vara lika osäkert som tidigare.
Stora upplevelsen. Väntrummet. De få där – men så oerhört förkylda. Trodde nog inte jag skulle få den upplevelsen – just där på plats. Hade jag själv haft den förkylningen skulle jag knappast gjort annat än anmält återbud. Det trodde jag var spelreglerna. Nu mest öppen för smittspridning. På sjukhuset!
Trevligt när någon, några hör av sig och frågar hur det gått, hur det går. Bryr sig är väl ett annat uttryck. Men folk är ju så olika. För just att bry sig är något som skiljer person med empati med någon annan folkgrupp. Många uttryck gör skillnad som; Kul se dig, Varma kramar, Njut av dagen, Tänker på dig, Vad kan jag hjälpa dig med. Små enkla uttryck som ger så himla mycket i en värld där vi måste ge av varandra – till andra medmänniskor. Var inte rädd.
Uppgiftslämnare ikväll. Att det var totalt fel att inte ha regementena kvar. Påstådd anledning; Då hade vi många resperatorer att tillgå! Kanske – visste jag inte. Men – torde fordras personal också – med kompetens att sköta desamma.
Folkhälsofråga grande. Bara följa dödsfallen i Italien och inse att där är rökningen bland män mycket högre än hos kvinnor. Det allra största, bästa beslutet; Förbjud rökning. Det som torde vara så självklart! Men känner så väl igen reaktionen när vi föreslog rökfria arbetsplatser. Vilken reaktion – vilka kraftiga uppstötningar. Var definitivt som att svära i kyrkan. Funderat så ofta, så mycket var de här reflexerna kom från! Är röksuget något som övertrumfar alla former av sunt förnuft. Samtidigt som det också angriper andra som inte vill ha röken ned i sina egna lungor. Men kan ändå stava till ordet solidaritet!
Blev inte lång stund i Stadshuset just idag. Men positivt. Verkar inte ha drabbats med sjukskrivningar. I alla fall inte ännu. Det som är så viktigt. Det som kommer, det torde komma. Men för att klara oss bäst – få det hela dra ut över tid.
Lunch köpte jag med mig hem från Aqua. Fortfarande förundrad hur de kan trolla fram så underbart smaksatt mat. Klart att även de har känningar av situationen. Men mötte där en ägare som inte alls klagade. Utan förstod situationen och arbetade idogt mot en ljusnande framtid.
Kort stund, men nog så viktig. Med skydd få dra rullstolen runt i en kort utflykt. Men inte gå in och kläda på, inte gå in efter utflykten. Få ett positivt tillstånd att låta mamma komma ut. Hoppas och tror det gör positiv skillnad för henne. Nu var det så många dagar vi syntes. Samtidigt var det uppenbart att hon var betydligt magrare. Och där låg min stora oro.
Ingen tabata ikväll. Inget förberedelsemöte inför kommunstyrelsen. Men väl kyrkorådet. Åkte med personlig chaufför, Hillevi, tryggt. In i ett vägskäl vad vi framledes ska göra själva. Vad vi ska köpa upp respektive vad vi ska samarbeta kring med andra pastorat. Och vad vi kan förlita oss på i andra lagstiftningar och inte borde kostnads beslå oss själva inom. Här fordras öppna och ärliga samtal. Öppna arenor för idéutbyte.
Arena med annan ledning. Idag blev det inofficiella officiellt. Ny tränare för Brynäs Hockey. På långtidskontrakt. I ett läge där det inte finns plats för fler fiasko säsonger. Följer med intresse lagbygget. Lång dags färd till den 19 september – SHL premiär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar