Klimatets januari

Så varför skulle det inte vara varmt idag också? Varmaste januari månad på 102 år. Sedan temperaturen började tecknas ned, följas upp. Samtidigt, härligt sken som lägger sig till och speglas i sjön. Härlig är jorden.

Lat morgon. Utan så många måsten den här söndagen. Men frukostceremonin övergav jag givetvis inte. Får ta tid när den blir så omfångsrik. Så svår att överträffa. Hotellvarianten - släng dig i väggen.

Gott konstatera. Mamma betydligt bättre vigör än dagen före. Fast hoppet stort at det någon gång kommer någon och göra en insats på rullstolen. Så här borde det inte få vara – och definitivt inte så lång tid! Uppenbart sitter hon väldigt illa.

Utstädad jul hos mamma. Plockade rent inför den städning som skulle ske i mammas lägenhet under eftermiddagen. Känts gott med tomtar och juleljus. Men tjugonda´ jul, då dansas julen ut. Och i år igen!

Eftermiddagen var det bara övertala henne på en utflykt. Med kommentarerna att det var för kallt. Fast den kommentaren kommer ju normalt varje gång. Nu blev det också att följa med in i affären. Handlade bland annat wienerbröd som brukar sitta så gott. Och när vi väl kom åter hade redan Annika kaffet på gång.

Imponerad, åter igen. Svenska skiddamerna i sprintstafetten. Firma Maria/Linn tog hem guldet, medan andra laget sprutade ned norskorna. Mycket starkt. Samtidigt som Sverige har några riktiga ess på hemmaplanen. Att den svenska sprintduon också tog sig upp på prispallen var mer överraskande. Fast, starkt.

Klart där fanns annan sport också. Men ingen hockey. Handbollen imponerande tuff idrott. Teknik, tempo, hårdhet, skott, spelförståelse. Precis allt och mer därtill. Fotbollslandskampen var mer av ett sömnpiller. Gällde blott intet. Och så många spelare på planen som är ljusår från plats i kommande EM lag. Bland det bästa som det går se på. Spanska Cupfinalen. I år derby mellan Madridlagen. Atletico vs Real. Klart jag saknar Barcelona. Men plats i en final förtjänar man – eller inte.

Lämna det ”jordiska” utanför. Klart det inte går trots söndag. Varje dag i veckan så finns den där som en nöt att knäcka – skolan. Ofta är medelvägen en framgångsrik strategi. Just när klokheten får släppas på och såväl vägen som resultatet får tillfälle vara i centrum. Och det är väl densamma som måste få prövas – just klokheten.

Kollar i kalendern. Två mycket långa dagar vankas. Till och med dubbelmöte i morgonkväll. Fast måste ta det första som bokades upp. När det ändrades till den tiden enbart på grund av mig. Och har ersättare klar till den andra träffen. Nog så viktig. Tisdagen lär bli än mer innehållsrik. Då också med ett åkande fram och åter.

Lite återkoppling fick jag i varje fall. Från intensiva dagar med ansvar för barn! Tryggheten i sig själv. Och därmed uppnått livets eget mål. En hundraprocentig prioritering. Inget annat får komma emellan, någonsin.

Klart det är ett minne. Förhoppning – kärt minne som Nils-Olov tar till sig genom att överta ansvaret för sin morfars kära soffa. Levererad av Per-Ewert. Och så upp till mig och Carl-Henrik få den i gott skick till den 7:e mars.  

Egen del. Ett möte med kvalitet. Få komma nära Ilse och få ta del av hennes kommentarer och leende. Förkylningen förhoppningsvis på väg släppa taget. Och därmed möjlighet för dag två i inskolningen på dagis.

Schulman. Den stora samhällsutmaningen. Givetvis har han till stor del rätt. Vården. Och som det beskrivs. Allra svårast i Stockholm. Vem har besökt akuten utan att skriva under på detta? Samtidigt som satsningen på förebyggande blivit en tredjehandsfråga.