It change

Tända alla tunnor och bara brassa på. Så kan det bli när antagonistknappen är påslagen. Stänga ut reflektioner och sunt förnuft. Hetsa sig än mer utan att vare sig andas eller tillföra syre i hjärnområdet. Då kan saker och ting läggas ihop till minst et dubbelfel. Leder mycket bättre framåt genom att andas lugnt, ta reda på fakta, återkoppla.

Tog lite för lång tid innan myntet föll ned. Och då är ju ställningstagandet helt klockrent. Och kritiken istället med full styrka kan riktas åt helt annat håll. Utpekad borde peka ut. Så plötsligt – omvända roller. Ger eloge at personen som orkat stå upp när det blåst så ensidigt.

Morgonnyhet att nu har det nått hit också. Inte längre något som bara är förundrat Gävle. Vi fick också till oss några bilbränder under natten. Fast definitivt inte i mängder som Gävle fått ta emot. Alla bör givetvis förfasa sig. Men sällan man tänker på hur andra också berörs. Inte blott bilägare. Utan också brandmännen som ska ta reda på eländet där bland annat brinnande batterier torde vara helt annat än hälsofrämmande.

Nått hit med glädje. Den enormt stora fotbollsturneringen som dragit in över Sandviken. Nationell och internationell ungdomsturnering som har sitt säte på Göransson Arena. Redan en känd tilldragelse som sätter orten och arenan på den stora kartan.

Fredagar. Visst håller jag med Kerstin. Att just då är det svårt slå Bolaget som luncharena. Svårt motstå äta för mycket när det ligger gott framdukat. Så frossandet tog övertaget. Plus några fina möten – som jag hade missat om jag valt något annat.

Alltid uppmärksammat. Röda lappar. Speciellt när de står för rea. Och om procenten är hög på dem har jag svårt motstå. Så och idag. Liksom som at göra av med pengar – och ändå känslan av att tjäna! Så en påse med innehåll blev det verkligen.

Nöjd. Blev hon verkligen när pappans lunchsoffa funnit en som vill ta den vidare. Beslut som Nils-Olov tagit. Fräscha till den, måla upp den. Kanske, kanske jag kan få hjälp av Carl-Henrik till. Nu är i alla fall färgen inhandlad.

Hel lång dag på dagis. Nu den första. Men fungerade mycket väl. Det som provats ut fungerade i full skala. Ilse fixar precis alla situationer! Att bara möta henne ger så mycket energi. Och givetvis tog jag mig tillfället an i kväll också.

Kändes också got med lugnet som mamma förde fram. Och värmen som hon ger till de som arbetar med henne. Mot några – innerligt. Och det visade hon upp idag också. Inte att hon funnit sig i situationen – utan också lever i densamma. Tacksam mot livet. Liksom mot dem som då och då besöker henne, ger henne av sin tid. Pendlar mellan att fråga efter olika personer. Idag var det att hon ville Nis-Olov skulle komma och besöka. Ringde och lät de två prata med varandra. En kort men fin stund.

Liv4t är både långt som kort. Kanske har just den bilden någonstans. Men så kom den skickad från andra sidan jordklotet. En gång hade vi uppenbart skickat den som julkort. Men det var nog för nästan trettio år sedan. Nu kom den åter över mail. I soffan tre små bröder i röda tröjor och röda flugor. Det var då och jag kände såväl respekt som känslor till bilden. Tittat på den flertalet gånger redan. Nästan lite tårfylld. Hoppas killarna också delar känslorna.