Utflykt i hufvudstaden

Att bygga förtroende. Och se olikheter som en framgångsfaktor. Helt nödvändigt för att hitta framåt på livets alla slingrande stigar. Klart att mötet mellan vårt partis olika kommunalråd/oppositionsråd är en viktig scen att närvara på. Det kommer alltid fram vissa trådar som man själv vill dra ytterligare i. Eller trådar som jag inte alls känner igen, eller vill bli delaktig i. Där värdet är att förstå men också att aktivt avstå från.

Förtroendemätning på sitt sätt presenterades idag av Aftonbladet. Knappast något som lyfter (M) nu när de har sin stämma. Även om mätningar är tvivelaktiga så är jag helt säker på att de berör. Framgång firas när möjligheter ges. Men främst är motgångar något som till slut skapar irritation eller till och med panik. Ett parti redovisas ha ett opinionsstöd på 3,5%. Undrar vad det kommer ge uttryck för i partitopp eller rent av på gräsrotsnivå? Någon egen ökning kan ge kaxighet och mindre av ödmjukhet.   

Några dagar i Stockholm. Och inledning med radionyhet om detonationer. Ingen visste vad det handlade om. Ändå kommentarer på färden till huvudstaden. Så många som visste vad som hade hänt! Ändå verkar inget ha hänt – och definitivt inte det som vridits om i några förvirrade hjärnor. De som lagt skulden på något, några som de inte har en aning om – men ändå har vetskapen om! Finns onekligen personer som är födda i trygga Sverige men som ser spöken på torra land. Inskränkningens offer.  

Vrida, vända, formulera om sig i tankar och intryck. En form av övning i områden där många av oss inte är helt bekväma. Så och jag.

Och så utflykt. Båten till Vaxholm väntade. Även här nya synintryck, men också nya öppna samtal mellan nya bekantskaper. Öppenhet där koden inte är att alla måste tycka lika. Kanske mera av att olikheter berikar. Kännetecknet för kreativitet och nytänk.

Och kryddat med middag på Tornvillan i just Vaxholm. Återigen nytt sällskap, denna gång vid just det här bordet. Ny samtal där det också inbjöds komma ut på djupt vatten. Kittlande samtal som visar att vi redan hittat varandra. Berikande.

Så seeent åter till hotellet. Och utan lust ta mig nd till någon enda bar. Fanns ju så mycket annat bli uppdaterad i. Som den där upplevelsen jag fåt mig till livs från kvällens teater på China. Tydligen också det en speciell upplevelse i konstens närmaste tecken. Musik i teaterform som berörde djupt.

Men ute i världen fortsätter saker och ting hända. Som också berör och som det inte går låta passera förbi utan att bli berörd av. Eld upphör avtal mellan Turkiet och USA. I alla fall under fem dagar. Vad det nu ska leda till – mer än att USA stödjer turkarnas s k säkerhetszon. Avtal med Trump som redan tvingat över 300.000 människor på snabb flykt. Plus de som mist livet redan. Nyckfullhetens president. På hemmaplan uppenbart en alt svagare figur. Försöker rädda sig med att bygga hotbilder    a la vi mot dom. Men också möjligt själv komma att hamna i riksrätt. Vilket säkert är rätt – mot honom.

Spännande lördag väntar. I Parlamentet Storbritannien. Klarar sig den andre Papphammar, Boris Johnson, i deras omröstning? Om inte – vad händer då?