Svamp

Säkert väldigt långt firande natten till idag. Hade ytterst gärna velat vara med. Först kom en helt fantastisk härlig liten tjej till – och sedan åter igen dags för nästa perfekta lilla tjej. Firandet hölls inte här, utan nere i Åkersberga. Det viktiga är inte var, inte vilka som var med – utan att det helt fantastiska är helt fantastiskt. Lilla Leonie fyllde sina två månader. Och upplever henne också som i allt så trygg. Det viktiga växa upp i den trygga miljön.

Tryggheten själv – också. Lilla Ilse som är betydligt större i jämförelse med den lilla. Men så har hon ju också skjutit upp som den hon är med sina 1,5 år. Och ständigt – tryggheten själv. Under gårdagen var det nog hon själv som pekade ut var den där mängden svamp fanns. Från sin utsiktsplats på ryggen på Carl-Henrik.

Kollade noga – en helt ren söndag! Inte ett enda möte inlagt. Måste kolla i flera kalendrar. Och fick väl acceptera det. Lika bra fixa det där golvet till ett av älgpassen. Men så blev det blickar mot trattkantareller. Fyllde på alltefter – och irrade bort. På så pass små markområden och visste inte riktigt var jag befann mig. Kanske tur att Anna-Greta var med. Så var vi två som var totalt borta. Blev en bra utflykt i alla fall. Förutom svamparna så handlade det om att samla steg, rörelse – möjligen också lite kondition. Skulle haft stegräkningsfunktion. Kändes som bra många steg efter kanske två och en halv timme på vift. Och släppte ändå de svarta trumpetsvamparna. Så onödigt då Hannah-Karin mycket väl klargjort den fantastiska smaken. Och att de är så sällsynt - och jag - lämnade dem till sitt öde!

Spännande – onekligen. Derbyt från Stockholm. Djurgår´n vs Hammarby. Som alltid var det rökigt. Hur man kan smuggla in dylika attiraljer trots kroppsvisitation. En gåta för sig. Stämningen påskruvad i högbröstat läge. Och spännande blev det. Inte minst sedan Bajens lagkapten fåt syna det röda kortet. Men närmare än en reducering kom alltid Stockholms Stolthet. Utan Söders eget lag klev nu närmare i seriens topp.  2-1 till Nacka Skoglunds lärjungar.

Första gången på – var det 60 år? Sedan en svensk fått plats i finalen på friidrott VMs blå band, 1.500 meter. Fightades till det yttersta gjorde Kalle Berglund. Räckte till ett svenskt rekord – men riktigt fram i toppen återfanns han inte. Vad månde bliva. Internationellt genombrott att bygga vidare på till OS.

SHL genombrottet för Brynäs får anstå. Laget med så stora förväntningar som hitintills floppat ordentligt. Kämpar och sliter men håller på något sätt inte samman. Hur många djupdykningar accepteras innan någon form av ingrepp behöver göras.

Kvällsmat på Strandbaden. Klart vi vill uppmärksamma våra två ledare i tabatapassen. En liten, liten uppmuntran. Som ett bevis på att kärnan i gänget håller samman. Träna i en liten grupp med svett, närhet och värme. Och hitintills ingen ambition inom detta område.

Blev en del hoppande över vad som gavs på TV burken när borde istället handlade om att fördjupa mig i diverse handlingar. Finns ett och annat som ligger och ruvar inför kommande veckan. Men känslan av innehåll och sammanhang finns redan på plats.