söndag 7 oktober 2018

En lång dag, framåt


Prata, väga, fundera, överväga. Fast i grunden är det ju givet att man själv måste ha klart för sig om man vill vara med och påverka. Vill greppa en ratt eller åka med i baksätet. Lita på sig själv – kaxfaktor – har något tillföra. Göra skillnad. Och göra det i ett lag där det finns förtroende för varandra. Jobba tillsammans för att nå uppställda mål. Ett lag som består av olika individer som väljer att arbeta åt olika håll blir aldrig framgångsrikt. Allt det här borde vara en självklarhet. Jobba för framgång handlar också om flexibilitet. Vara med när saker kommer fram i sin linda, eller till och med innan något enda streck är ritat. Egentligen att ta ställning; To be or not to be.

Svårt förstå att det kan finnas folk i någon teater vars största önskan är en statist roll. Möjligen med rädsla att göra bort sig! Då fordras det väl närmast antal besök hos någon psykolog som arbetar för att stärka självbilden. Intresse, engagemang, kunskap, sätta saker och ting i sitt sammanhang, nyfikenhet med mera. Det som fordras för ett bara jobb. Självklart. Förmågan att ge, ger oftast mycket mera tillbaka. Men förutsättningarna till engagemanget är en ärlighet vad som fordras. Eller vad som minst fordras.

Redan under förmiddagen kände jag tydligt – det här kan bli bra. Det kan till och med bli mycket bra. Viljan att gå framåt är i sig själv en enorm drivkraft. Vi måste dock ständigt arbeta med lagbygget. Det gör man aldrig en gång för alltid. Ständigt pågående coach uppdrag.

Ingen lunch – givetvis inte. Hann ju inte med. Och skulle vara på plats i Bollnäs 14.00. Körde på ordentligt och landade däruppe vid halv tre tiden. Bättre sent än aldrig.

Fick en god genomgång där – också. Kring resultat – men också kring konsten om förhandlingsteknik. Finns olika intryck av texter. Kring vad man tar till sig. Värderingar. Gäller hålla nivå om det ska komma något gott ut.

Blev en sådan där dag utan möjlighet vara med på visitationen, inte en stund i trädgården, ingen promenad, ingen tabata, ingen barnvagnsresa med Ilse. Men naturligtvis en hel del annat matnyttigt. Bara lyfta blicken och se an framåt med positiva blickar. Och hem kom jag ju någon gång. I alla fall före 22 slaget. Samtidigt är det ju blott måndag i morgon.     

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar