Att tro på sig själv

Där gick sista dansen. Stilla låt med känslor. Idag skulle fullmäktigeförsamlingen bytas ut till kanske 50%. Men olika förändringar per lag eller vad som här kallas partier. Egna laget helt utbytt, nästan. 7 nya in av 8 är en betydande föryngring. Stark, starkare, starkast. Kan vara nödvändigt för att den här samhällsnyttiga organisationen ska bli än bättre.

Gårdagens tankar, dagens tankar. Hur många som det blir nya möten med eller vilka jag aldrig mera kommer se. Inget planerat, inget förutbestämt, inga datum att teckna ned i kalendern. Men också möten där det inte går fylla med negativa slutsatser - efteråt. Utifrån det, lättnad. Men också tankar att man vet ju aldrig. Blott tiden kan ge svaren.

Sammanträdet blev mest en formell tillställning. Snabba ryck. Och så framme vid avtackningen. Blandad musik och lite svårt förstå att sista musikstycket gick under namnet ”Döden”. Bisarrt om det också hade någon mening. Kanske tillfälligheter, förhoppningsvis.

Tavla med kartbild över länet annu dazumal. Kan vara bra ha om man ska ut och orientera. Eller kanske inte. Kanske kul att ha vid något tillfälle. Dessutom var kartbilden numrerad. Och en solros tackar jag aldrig nej till. Efter dryga aderton år fanns det också med en form av gåva i ett kuvert. Vilket insiktsfullt visar mig att tiden går väldigt fort.

Nyttjade mobilen för några högst väsentliga frågor, analyser. Men blev inga längre samtal. Förmodligen fel på min egna mobil. Eller om det var brist på utrymme prata kring. För kort blev det. Mycket.

Kategorisk är ju ett sätt. Oftast bäst tänka till, fundera. Se på konsekvenser, alternativ. Och verkligen fundera vad inflytande handlar om. Förutom förtroende också om man verkligen litar på sig själv. Läktarspelare har man ju hört talas om. De som sällan eller aldrig bidrar.  

Ledarskribent SvD. Inte överraskande lyssna på denne Lifvendahl. Ultranationalistisk. Och helt samarbetsinriktad till den yttersta färgen av den yttersta. Otänkbart scenario. Tacksam att den personen inte röstade på vår egen laguppställning.

Nästan overkligt. Om nu en journalist styckades på saudiskt konsulat i Turkiet. Inte bara ett bestialiskt mord. Utan också ett sätt utmana Turkiets regim. Liksom då journalisten var från USA. Kommer hända saker. Men inte alls säkert vad det kommer innehålla.

Alla har ju sina namn. Inklusive orkaner. Nu under namnet Michael. Som skoningslöst drar in över Florida. Och kontinuerligt ökar i styrka. Rapporten i morgon bitti kommer visa vad den ställer till med.