Brand som föder tankar

14 juni

 

Har gått och tänkt under dagarna här. Hur det skulle kunna bli om inträffade. Om som inte får och inte kan inträffa! Trots allt är hotellet här, Berlin Park Inn hela 37 våningar högt. Har inte kollat, men rimligen finns här någonstans trappor. I morse aktuellt när jag slog på min TV och tog in de internationella nyheterna. Bilderna från västra London och höghuset på 27 våningar som brann var skrämmande. Hur saker och ting utvecklade sig, varför de gjorde så – kommer säkerligen en redovisning senare. Den numerär som nu redovisas av antal döda – kommer säkert räknas upp alltefter.

Skrämmande också att det endast finns en partiledare som vågar ifrågasätta, vågar tala klartext. Medan andra trampar på tå i förhoppning att deras flathet ska ge dem rösterna åter från SD. Klippt från dagens debatt i riskdagen och hur Annie Lööf uttryckte sig: ”För några dagar sen spred SD:s partisekreterare Richard Jomshof en bild som beskrev islam som en trojansk häst i krig med västvärlden. Han verkar mena att religionen islam är vår tids trojanska häst. Han verkar mena att de läkare som är muslimer som varje dag räddar livet på människor i Sverige är ett hot. Han verkar mena att de poliser som är muslimer, egentligen lurar oss. Anser SD att religionen islam är en trojansk häst?” Är väl ok med maskrosor men skitsnack som sprids ut måste bekämpas. Kan endast göras i klartext. Annies ärlighet och tydlighet kläder verkligen henne. Samtidigt som det avslöjar andras flathet.

Ett land med alla former av motstridiga lagar, motstridiga viljor. Ett land som beväpnar sig mot överfall och inbrott. Där vapnen flödar flödas också osäkerheten och hoten. Bekräftat igen när galning sköt ned oskyldiga offer. När vaknar det där flertalet amerikanare upp och förstår at våld leder till våld, rädsla till än mer rädsla. För vapen måste det krävas licens. Vilda Västerns tidevarv borde även vara borta i det land som fortfarande ser sig själva som det förlovade landet.

Promenad från Finansdepartementet. Och möter utanför TV tornet Mats & Hillevi. Som jag knappast ser strosa omkring på Sörbyvägen i Årsunda. Men här nere – här i Berlin så strålar vi samman. Vi europeer emellan. Vi som tror på samarbete och allas lika värde. Varmt, ordentligt varmt. Upp med kavajen till hotellrummet och sedan ut på stan för at fylla på vätskeförrådet. Lugnt, sansat och med goda vänner så blir staden än vackrare. Även vandrar iväg för en gemensam middag där i något av Unionens huvudstad. Nu återstår snart bara resten av vistelsen här nere.

Saknar den lokala återkopplingen lokalt hemifrån och från den regionala nivån. Det var ju idag som det skulle fightas om budgeten. Får väl lyssna av ordväxlingen när jag kommer hem. Undrar om det var sakligt denna gång. Eller övertoner med syfte att profilera sig själv. Någon gång borde väl pick upen gå i annat spår än ständigt i klagolåtens enformiga kväkande. Livet är för värdefullt än slösas bort enformigt framför en ständig klagomur.