Saik till semi

Efter så mycket planering så var det dags då. Det här som skulle bli mammas dag. Fyller sina 95 på tisdag – men idag var det firandedagen. Bakning med mera. Mycket hade gjorts men tror ändå hon hade pirret i sig. Hur saker och ting skulle bli i verkligheten. Upp hyfsat tidigt. Skulle assistera var väl anledningen. De tre centimetrarna snö bort men framförallt sandning och saltning. Nästan ”kriminellt halt”.

Och så började gästerna strömma till. Blev en rejäl parkeringsplats som brukades. Räknade faktiskt antal gäster - och de översteg åtminstone fyrtio personer. Kaffe, tårta plus en del annat – och så då maten. Strålande gott, fantastiskt. Det som Tommy fixat. Mycket och väldigt smakrikt. Värdigt den bästa lyxkrogen. Säkert stora A från alla. Liksom att allas smaklökar fått vattnats av det allra bästa.

Många var det som gjorde den här dagen väldigt minnesvärd för mamma. Och med perfekt assistans så behövde hon ju bara sitta där och samla intryck. Tror också att hon njöt av att dagen var inne och att allt gick än bättre än vad det var planerat!  

Naturligtvis hanns det inte med någon egen träning alls. Men väl hasta iväg till den där femte och avgörande fighten i kvartsfinal i SM slutspelet. Sandvikens AIK på hemmaplan mot gästerna från Västerås. Storhet mot storhet. Tydliggjorde för Nils-Olov att första målet skulle vara så viktigt. Efter bolltapp på Sandvikens mittfält rann gurkgänget igenom och fick till ledningsmålet. Kändes så onödigt då. Tufft var det, tätt var det. Handlade ju om vilket lag som skulle vandra vidare till semifinalspelet. Vändningen kom. Men lite ängsligt försvarande gjorde att det var ytterst jämnt, jämnt in i den övertid som domaren ständigt matade på med. Till slut dock signalen för eld upphör. Som också förkunnade att det var svart vitt som tågade vidare till semifinalen och väntande Edsbyn. Åker gärna upp. Räknar med en signal från Hans, Yoomi eller Håkan! Om de nu vågar få svart/vitt sällskap förstås. Troligen alldeles för rädd för förlust. Men borde vara stolt at få möta de kommande SM vinnarna, inte dåligt.

Lördag, absolut. Men hade ändå velat få reda på status. Hur det är idag med förkylningen och hälsan över huvud taget. Kanske kommer samtalet i morgon istället. Borde snart komma ett ljus i tunneln.

Vanlig afton i Malmö. Skottlossning med normal utgång. En död och en annan skottskadad. Också ett sätt att sätta Skåne metropolen på kartan. Snart går det inte ens att höja på ögonbrynet.   

Tremilen där borta i Lahtis. Och som så ofta förr så vann de astmatävlande norskorna. Men tvingades på något sätt att få av den där staven på Kalla. Effektfullt och effektivt.

Nervositeten från bandymatchen släpper alltefter. Går ju påskynda med ett glas rött vin. Naturligtvis när det inte handlar om bilkörning. Blir så sällan så ett kan gott vara gott. Nervös för hockeymatchen behöver jag dock inte vara förrän i morgon eftermiddag. Men blir utan burbräckan Jonathan i Centerposition. Blivit överraskad tidigare, så även den här gången lär klockan slå över till det nya. Innan det går komma nära och i bästa

Sakta rinner tiden iväg och den nya dagen står där utanför dörren. Lite sömn så kommer det en dag med nya utmaningar. Och förhoppningsvis också en stund med Nils-Olov, innan han åter drar söderut. Även de två andra killarna har i varje fall lovat kommer över under söndagen. Hemlighåller inte att det betyder mycket för just mig!