Bollnäs by day and night

Smakar fortfarande på den goda eftersmaken från Barcelona. Lika osannolikt idag som igår. Vända underläget från Parc de Prince i Paris med 0-4 i baken till vinst hemma på Camp Neu. Kändes lovande med en 3-0 ledning är i början av andra halvlek. Men så kom Paris Saint Germain med sin reducering. Och de katalanska förhoppningarna grusades ut till intet. För nu fordrades plötsligt tre nya mål i matchslutet. De sista sju minuter pang-pang-pang. I den femte och sista övertidsminuten precis frispark från Neymar och inhoppare Sergi Roberto sträckte sig i hela sin längd – bollen i nättaket. Matchen slut och jubelorkanen rullade runt de mäktiga läktarväggarna.  Och vidare ut i miljoners vardagsrum. Barcelona åter vidare i Champion League – men aldrig förr så oförutsett, aldrig förr så välregisserat. Intressant ta del av en del sportjournalistkommentarer från franskt håll; ”Så här blir det när man gör sig av med Zlatan”.

Inte fel hamna i Bollnäs idag heller. Speciellt inte en sådan här dag när bandylaget tagit första struptaget på Villa Lidköping. Gårdagens övertidsvist var naturligtvis regisserad av Patrik Nilsson. Dunderskytt och dundertrevlig kille. Klart jag i fantasin redan är i SM finalen för Sandviken vs just det orange färgade Bollnäs. Stockholm i mars – med guld i blick. Kan det bli bättre? Och någon form av silverplaketter borde hälsningarna i alla fall få med sig hem. Fira gör jag gärna med Janne från Vallsta.

Så nära – men ändå så långt borta! Så nära Edsbyn och deras träkyrka. Men kvar i Bollnäs. Samförvaltning av rovdjur stod på programmet. Inte det enklaste. Det heller. Kanske därför som regeringen – eller rättare sagt den minimala delen av densamma – sätter in flera aktivister i diskuterande församlingar. För att göra uppdragen än mer omöjliga.

En dag i romantikens tecken. Två vigslar med innehåll och glädje. Först på det egna Stadshuset. Äkta och med känslor som spred sig runt om. Lycka till. Sedan eritrianskt par i Ockelbo. Hemma-hos-vigsel, fungerade ypperligt. Vi utbytte många åsikter som kändes väldigt bra och nyttigt. Ge och ta – öppenhet – bra medicin över tid. Blev lång väntan i Bollnäs. Trodde först på att antal större frågor skulle brytas, funderas, kanske t o m analyseras. Men blev istället stor väntan mest allena. Fordras naturligtvis två i tango. Fick i varje fall tid att tänka eftre.

Halv fyra gled de in på Scandic – Saik bandy – för att fylla på depåerna inför besöket i Edsbyn. Härligt gäng som utstrålande självförtroende. I ledning Henrik – alltid så positiv och tillmötesgående. Och andra som alltid gör sig tid. Som ex vis Danne, Mats, Linus….. Skickar iväg hälsningen till Nils-Olov från Rasmus. Nästa onsdag – då måste det bli Edsbyn för tredje vinsten i rad. Undrar om Håkan Englund, eller möjligen Micke, tar emot då? Borde han göra – erbjuder mig gärna torka hans tårar. Om nu bandybollar av stål skulle grusa hans förhoppningar. Första matchen i Edsbyns borg – en stor framgång – för gästerna, 4-8 visar uppenbart och objektivt skillnaden i slagstyrka.

Missar också Gävle/Dala fighten där i Leksand. Säkert blir det tufft trots att hemmalaget redan är sist i serien och inte har några möjligheter avancera i seriens sista match. För Tigrarna gäller det mer femte eller sjätte plats i serien. Kanske de sneglar på hur det utfaller sig på tredje och fjärde platsen. Med andra ord spela för att få önskemotståndarna i kvarten! Verkar i varje fall kunna rulla in i en stark laguppställning ikväll – utgår från att de också är motiverade. Annars borde de bli det av publikmängden och trycket där i Tegera. Räcker med tre poäng så det är väl helt ok med vinsten på 1-2. Femte platsen bärgad.

Om det smäller i sportens värld så smäller det sorgligt nog också i samhället i övrigt. Gårdagens renodlade avrättning av två personer i en bil är mycket värre än i den mest råa film. När verkligheten överträffar det fantasifulla så snarrar världen fritt, utför. Gängrelaterat våld mellan konkurrerande kriminalitet. Lukrativt med droger tydligen. Och att det förstör individerna helt och överlämnar gigantiska kostnader till civilsamhället – inget någon bryr sig i.

Känns betydligt mer nära än de enorma övergrepp som dagligen sker i andra länder. Det är längre ifrån och då kanske svårare ta till sig. Striderna i Mosul bevakas på första parkett av journalister. Men blir ändå en form av teater i svensk media. Obegripligt.

Samma tema – men på annat sätt. Svenska utvisningar och nu flytt av människor från relativt trygga situationer till andra platser. Money talks. Billigare hyra överträffar individers trygghet och möjlighet rota sig i vårt ”förlovade” land! Så många sitter här med samma åsikter men sitter tyst och låter flyttningarna mer bli ett skådespel istället för att ryta till. Heders till den biskop som vågar låta sin röst ljuda. Nu är det inte bara vår ärkebiskop som talar klartext. Andra medarbetare i Svenska Kyrkan låter endast tystnaden tala. Borde vara enkelt för flera teologer överföra det kristna budskapet till nutid!    

Sällan så välförtjänst! Utan någon som helst tvivel så utses årets ledarskribent. Och naturligtvis lystrar den personen till namnet Patrik Oksanen. Granskande, funderande, men alltid saklig. Tänk vad det finns mycket för så många att läsa sig utav!

Intressant afton där i Bollnäs på attityder kring skog och viltförvaltning. Spännande och enormt stort inslag av utbildning. Blev några vilsna röster – naturligtvis. Kunskapen från Fredrik var dock go att insupa. Ångrar inte min resa – trots den långa väntan. Försiktigt tog jag mig också hemöver. Slapp vilda djur tills jag närmade mig Årsunda. Men gick väl med en snabb inbromsning. Sängen väntade även på mig.