Många traditioner som
passerar revy. Hur en jul ska vara, hur den ska te sig. Uppväxt i Hyttmarken
var det ju mycket tydligt när hela släkten skulle samlas. Släkten på mammas
sida. Alltefter blev vi många, väldigt många. Och det blev ogörligt. Att få plats.
Inte bara med maten utan också samlingsplatsen. I allt det här skulle ju också
det vardagliga stöket få sin plats. Djuren gjorde ju ingen uppehåll bara för
att det var jultider. Foder, mjölkning, mocka ut. Med åldern blev helgen nästan
omöjlig för morfar och mormor att orka med. Dessutom det överflöd som bars in
med julklappar i massor. Fanns nästan inget slut på alla paketens antal – och
innehåll. Den långa traditionen bröts och annan tog vid.
Med killarnas uppväxt blev
det också minst 20 år på raken i badhuset. Varje julaftons morgon. Bröts först
när Parkbadet byggdes om och det inte var lika välkomnande längre. Till dess,
tidig morgon, julfrukost först vid hemkomsten och därefter laddad för full lång
dag.
Julklappsodysén fortsatte.
Och visst – kul få julklappar. Även det onödiga kan pigga upp. Måste liksom
finnas någon speciell köpa till och för. Och nu, verkligen. Två enormt små söta
tjejer. Som så oerhört charmar. Och därmed blivit en formidabel måltavla för
julklappar. I mängder. Och vips blev det en helt annorlunda julafton. Lugnet,
maten, leken, närheten. För julen ska vara till för att sätta just barnen i
centrum.
För andra kan det istället
handla om ensamheten. Inte vara med. Förvissas till någon form av ljudbok som följer
med kvällen igenom, möjligen stundom övergiven för något spel, en patiens.
Naket, utlämnat, övergivet. Berättelserna kommer där i jultiden. Om personer
som samlar ihop de övergivna. För en gemenskap som alla sociala individer med
säkerhet behöver. Att blott ligga på rygg och samla jultimmarna ger allt annat
än gemenskap. Eller uppvisar individens sanna själ.
Idag borde det vara de
vänliga orden och de omtänksamma handlingarnas dag. Egentligen borde varje dag
vara det, men framförallt idag – Julaftonen. Och att vi då förmår glädja oss åt
det vi har, istället för att gräma oss över det vi inte fick. Då blir kanske
livet lättare. Kanske.
Det viktigaste är nog att
försöka se det roliga i alla händelser. Humor är en stark och god följeslagare
på livets väg.
Angrepp från tomma tunnor.
Just julaftonen. Försöker nyttja media för att slå splitt i ett fungerande
team. Fel dag angripa på. Plus fel angrepp. Innehållslöst och närmast pinsamt.
Behövdes inga stora insatser för att kontra på detta. En enkel textmassa för att
punktera den feladresserade ballongen.
Tradition. Titta på
eftermiddagens Kalle Anka och kvällen Tomten är far till alla barnen. Innan det
är dags till en uppföljning av några års tradition. Stämningen under
Midnattsmässan. Sent men något det är svårt att frivilligt skiljas från.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar